Rött är rätt.

Ingen vill veta var du köpt din tröja.

Kamerakrångel ligger bakom den dåliga uppdateringen. Efter en formsvacka är jag tillbaka med mobilbilder som har mycket att önska.

Mycket mer än så hade jag visst inte att berätta...mer än att jag älskar min nya tröja förstås.

En annorlunda papiljott.

Papiljottkvinnan känner sig lite trött. Lite stött och lite trött. Idag tror jag att jag har hört att jag borde klä på mig mer typ 6 gånger. Och för min del är det helt ok men när det tjatas och gnatas om hur barnen är klädda kan jag bli lite stött och lite trött. Jag har ju haft dem ett par år nu och de lever faktiskt. Trots ett nordiskt klimat och allt så lever och andas de. Tror inte att de är sjuka oftare än andra barn eller att de på något vis lider.

Jag har aldrig hört mina föräldrar yttra ett ord om hur vi sköter våra pojkar. Inte ETT ord. Och det är något som jag beundrar dem för. Deras medvetet backande när det kommer till barnuppfostran. De har aldrig önskat några pekpinnar så det sista de vill ge oss är just pekpinnar.

Idag såg jag en liten flicka i samma ålder som Dante kliva på bussen. Hon bar skimask, dunjacka, fleecevantar, mössa och kängor. När jag lämnade lägenheten var det ca 15 grader ute och grabbarna slängde jag in på förskolan i träningsoverall och en allvädersjacka samt en tunn mössa som jag förmodligen inte hade satt på i Sverige men som ändå kändes nödvändig för att fröknarna inte skulle skicka de sociala myndigheterna på mig. När jag satt där och svettades i min skinnjacka på bussen så sade jag ingenting men i smyg led jag lite med flickan och i allmänhet funderar jag på om vi från nordliga länder har en annan temperaturuppfattning.

Potter vs donkey.

I söndags firade vi långhelgen och spenderade en slö eftermiddag vid Lagua verde. Det krävdes en tjock tröja och en varm kaffe men oavsett sommar eller vinter så är stranden aldrig fel. Nångra tappra själar plaskade i vågorna. Några simmade i lagunen men det gav inte ens jag mig på som annars är långt ifrån en badkruka. Minns när jag och mina storebröder badade i stugan medans isen fortfarande låg kvar någon gång i mars.

   

       Potter vs donkey.

Fina åsnor som mös i solen. Mös...låter helmärkligt tycker jag...myste i solen...knepigt det met. Preteritumformen av mysa är helt enkelt ful oavsett.

21 de mayo.

Vi höll oss på behörigt avstånd men längre fram på gatan hade tusentals människor slutit upp för att uttrycka sitt missnöje mot den sittande regeringen. En piñata med presidentens ansikte i monsterstorlek brann men ur den kom varken godis eller guld.

När demonstranterna började smälla av egentillverkade bomber och elda upp staket och annat tyckte vi att det var läge att ta sig hem.

Jag har aldrig i mitt liv sett så många poliser på en sådan liten yta. Helt otroligt! Först kändes det mycket överdrivet men sedan insåg jag behovet när 8000 uppretade demonstranter for fram längs gator och torg för att försöka ta sig till kongressen som var väl avspärrad och skyddad av piketpolisen.

Drama drama.

Här ser det ut som lugnet självt men jag kan intyga att den här måndagen varit allt annat än lugn. Faschinerande att sätta sig på ett lunchcafé under en tv som visade livenyheterna från Valparaíso som under dagen haft besök av herr Piñera. 21 maj är dagen då Chile hyllar Arturo Pratt som slogs vid Iquique men nu var det visst inte de marshernade marinerna som var intresset på tv utan demonstrationerna som gick allt annat än lugnt till. Plötsligt ser vi hur tv-reportrarna spinger efter demonstranter som jagas av poliser med tårgas och vattenbomber. Vi tänker båda att den där gatan ser ju bekant ut för att i samma ögonblick se hur cafépersonalen far runt och drar ner samtliga....vet faktiskt inte vad de heter men vid det röda huset, bakom den röda bilen så ser ni vad jag menar. Och där satt vi någon timme tills det var ok att smita ut bakvägen. Tårgasen var ändå kännbar och vi hoppade på första bästa buss för att ta oss ifrån ångorna som gav upphov till nysningar tårflöde och sveda i näsa och ögon.

Drama drama drama

Merci beaucoup.

Svärfar aka abuelo skickade finaste solglasögonen till hysterisk brud som visst magasinerade bort favoriterna i flytten i vintras. Nu är kopiorna här och helt klart godkända av såväl hysterisk brud som förstfödd son.

Merci!