Var är perrong 9 och 3/4?

De ser ju kanske inte så mycket ut för världen men believe you me det är dem!

Har haft en sådan där alldeles underbar kväll med mina bästa. En sådan där kväll som har soundtrack och finfilter. Vi har förutom bullbaket lagat thaimat och skapat en film. Dante regisserar och vi drar alla vårt lass till vad jag är säker på blir årets film. Förvänta er en julklappsfilm, om jag lyckas förstå mig på brännaren först.

Var det på Ikea sade du?

Vi har inte fattat tjusningen med Thailand än. Kanske gör vi det en dag. Kanske inte. Jag fattar hur alldeles magiskt vackert det förstås är. Jag är ju inte blind, men den där genuina charmen? Finns den kvar där bakom myllret av invaderande semesterfirare? För ett par år sedan var vi i Grekland som jag älskar...älskat? Den grekiska kulturen försvann någonstans bland karaokebarerna med ivriga Elvis imiterare och samtliga restaurangers luncherbjudanden som lyfte fram rätter som: "traditional english breakfast" och "fish and chips". Missförstå mig rätt, jag älskar engelsk mat! Jag älskar all mat. Framförallt älskar jag att äta inhemsk mat på platsen jag befinner mig på. Jag letade med ljus och lykta efter lamm, feta eller åtminstone en stackars oliv. Hittade slutligen en vakumförpackad bit feta och några oliver på en av öns matvaruaffärer. Vi valde fel ö. 

Idag besökte vi Ikea. Nya megastora IKEA! Jag kan konstatera att bakom myllret att shoppingsugna söndagsfirare försvann den där genuina charmen. Jag kände mig yr, stressad och smått panikslagen när Otis testade varenda säng i hela varuhuset och gömde sig i vitrinskåpen. Loord have mercy on my poor soul. Men nu sitter jag i soffan med ett glas vin och känner hur livslusten börjar återvända. 

Konstigt osammanhängande inlägg. Kanske är det vinet? Kanske är det Ikea?

You are what you is.

Efter foundation, concealer, bronzer, rouge, eyeliner, mascara och gloss känner jag mig nästan frisk. Man blir vad man tänker...typ. Tänk att det krävs så många produkter bara för att man ska känna sig som en lite bättre version av sig själv. 

Technicolor Thursday.

Stackars förbisedda blogg. Känner mig oinspirerande, tråkig och tidspressad. Har dessutom en förkylning på intågande såhär lagom inför den stundande höstledigheten.

I brist på spännande inlägg då jag inte ens har ork att diktera ihop några rosenskimrande historier får ni nöja er med en blidkavalkad från i somras. Då kände mig inspirerande, rolig och var inte under tidspress. Ah, sommar...ljuvliga alldeles för korta sommar.

Helg i retrospect.

Fredagen var personalfest med knytis, bål och bugg. 60 + kan bugga, tror jag för jag är verkligen långt ifrån en expert. Jeez, har upptäckt muskler som legat dolda i överarmarna. Trodde att jag fått nackspärr men det var nog den där snabbbuggen halv ett på natten som jag känner av nu i skrivandets stund.

Lördagen vaknar jag upp till ett hem som gud glömde. En vecka med heltidsarbete, middagar, jujutsuträningar, barngympa etc sätter sina spår. För att ta itu med hemmet var jag först tvungen att ta itu med mig själv. Pandaringar under ögonen, ett hår som behövde klippas helst igår samt igenvuxna ögonbryn. Lördagkvällen blev trevligare med middag hos goda vänner. Den där slivon (kroatiskt plommonbrännvin) kunde jag kanske ha klarat mig utan.

Sovmorgon i morse och väckt med kaffe och american panncakes med skivade bananer och sirap. Det är en söndags morgon i min smak.

Corrugated city.

Tänk att jag ska bo här om två och en halv månad. Promenera på kringelkrokiga gator, passera alla färgglada hus. Plaska i stilla havets kraftfulla vågor. Simma går inte vare sig man vill eller inte. Stilla havet är alltför kraftfullt. Kan nästan känna dofterna från paradisdalen när jag ser på bilderna. Doften av jord, salt, gammalt intorkat hundkiss och efter söndagens marknad ser man några övergivna bladveck från majskolvar och känner doften av varma grönsaker.

Chilensk svensk, svensk chilensk?

Undrens tid är inte förbi. Min man blev svensk idag efter 22 år i Sverige. Han skyndar långsamt. Han är ju trots allt chilenare...eller var.

Känns skönt att inte behöva fundera på om han ska göra militärtjänst när vi är där. Fast det är väl tveksamt om de skulle vara intresserade av en 34 - åring. Följa med tillbaka till Sverige får han förstås också. Och Csn också för den delen. Riktigt bra det här att vara svensk.

Verkar svårare för mig att få någon sorts uppehållstillstånd i Chile. Enligt konsulatet skulle det dröja ca 7 månader att få alla papper klara för mig och barnen. Mhm, det där med byråkrati i Sydamerika verkar vara ett kapitel för sig. 

Men i kväll, i kväll ska vi fira! Jag och min svenska man.

onsdagen 19/10.

Ny dag, nya möjligheter. Nu kör vi people!

Ska bara dricka upp blaskigt maskinkaffe från personalrummet först.

Fotografera mera.

Tittar igenom bilder från i somras som tio tagit med finkameran och inser att det är sådan där nätt liten sak man bör ha för att verkligen få någon fason på fotografierna. Hmm, undrar om tomten är är snäll i år? Jag vet att jag har varit det.

En helg i maj.

Det var en helg i maj. Det var med mina finaste tjejer som jag älskar så högt. Lycklig och fladdrande när vi ska ses. Det är väl så med äkta kärlek.

En dag.

Var på bio i kväll med mor min. Två av Sveriges, för att inte säga världens blödigaste damer har köpt biljetter till "En dag". Ni som läst den vet. Ni andra bör läsa den. Mamma kom till den där fulgråten, ni vet den där hulkande, snorande, flämtande fulgråten. Själv höll jag ihop det fint trots mammas iver att räcka över näsdukar vid extra känsliga partier. Jag tror att det kan ha att göra med slutet. Jag vägrar acceptera slutet. De hade ju just fått varandra!

Filmen var vacker, välgjord och gripande. Hur skulle den inte kunna vara det med tanke på historien?

Boken var storslagen.

Höst.

Vackra krispiga höst.

Floyd hittar en diskret liten pinne under lunchpromenaden.

Utsikten från "vårt" berg.

Blackpudding.

Blodpudding till middag. Bacon fick agera substitut för bristen på fläsk och det drar tyvärr ner helheten. Men jag älskar blodpudding. Har alltid gjort, kommer alltid att göra. Med tillbehör eller naturell. I Chile finns det ingen blodpudding men det finns visst någon liknande mer kryddad variant. Lite som Englands blackpudding och det är inga fel på den. 

Paradise.

Vissa låtar liksom fastnar. Talar till någon del som berörs så att man bara vill lyssna på den igen och igen och igen. Känslan av att låten skrevs i ett syfte som bara jag vet. En sådan låt kan aldrig spelas sönder. Kanske hamnar den i skymundan ett par år. Många år. Coldplay berör mig varje gång. Kanske var jag förlorad när jag första gången såg Wicker park. När de sveper förbi varandra till tonerna av "the scientist" är gåshuden ett faktum.

http://www.youtube.com/watch?v=J6ZWlDks0nQ

http://www.youtube.com/watch?v=O8Sm7GbIb88

Ich bin ein vanille-brötchen.

Lunchen intogs på stående fot. En välkomponerad och näringsriktig måltid bestående av varma koppen med smak av sparris samt knäckebröd med bregott och prickig korv. Tillbaka på skolan bjöds jag på en rykande het vaniljbulle från hemkunskapen och cyniker som jag är var min första tanke att kasta den i soporna. Jag valde dock att ignorera min inre skeptiker. Och tur var väl det!

Skönhetssömn.

Dagens bästa: Hemfärd från gymmet till P3 live och Sahara hotnights "loneliest city af all". För bra.

Dagens sämsta: kaoset i källaren som ska sorteras och packas ger mig sämnlösa nätter. Inga mirakelkrämer i världen hjälper mot mina ringar under ögonen.

Annat bra: tycks vinna i wordfeud mot min äldsta bror.

Annat dåligt: tycks förlora i wordfeud mot min storebror.

Dagens oro: Floyd haltar på vänster tass.

Dagens lycka: Fina ord om fina pojkar under möte på dagis.

Gammal bild på Dante i märklig egenkomponerad outfit. Mestadels bestående av Otis kläder i storlek 86. Men hey, allt klär en skönhet.

Sköna söndag i G-bo.

En slö söndag i G-bo hos fina föräldrar. Bror och brorsbarn på besök. Persiljejärpar med rårörda lingon och pressgurka. Glass med vitchoklad och röda bär. Promenad längs åsen med badande hundar. In i värmen till en kopp kaffe med Harry Potter och de vises sten i bakgrunden.

Träd som tappat alla löv. Brännande lår från kylan under promenaden. Det luktar vinter ute.

That original feeling never went away.

7/10-2006. Vaknar med fjärilar i magen. Drar upp persiennen och möter regn och höst. Men efter regn kommer sol och så även på vår dag. 7/10 en dag att minnas.