Schweiziska trädgården.

Jag gillar effektiva människor. Rätt person på rätt plats. Efter trettioelva samtal till "mitt" universitet hittade vi äntligen rätt. Señorita Morales vet vad hon snackar om. Hux flux så var jag i princip antagen, ska bara skicka in betyg och kopia på pass och några andra növändigheter men allt gick att göra via mejl. 27 februari var jag välkommen på en introduktionskurs då jag blir intervjuad för att kolla av språkfärdigheter och sedan skulle jag få hjälp av en studiekoordinator att plocka ihop kureser som passar just mig och min situation. Kalasbra! Dessutom blir jag mottagen och får någon form utav fadder som ska guida runt mig på campus. 

Efter ett samtal till svärmor får vi veta att de ordnat en lägenhet (trea) åt oss för att landa i. Jardin Suizo heter området och är egentligen en botanisk trädgård där de smällt upp lägenhetshus. Lummigt verkar vara förnamnet. 

Nu var det en sista check angående längd på kontraktet. Jag vill inte skriva på för mer än tre månader om det är så att vi vill leta lägenhet på plats och bo i den här så länge.

Det tar sig.

Bland långkjolar och julmusik.

Det är helt extremt vad prylar man samlar på sig. En trevlig del i att bryta upp är att få rensa. Rensa på riktigt. En samlare vill jag aldrig bli. Det finns inget tv program i världen som gör mig så illa till mods som värsta samlarna. Ni vet de där som bokstavligen bor bland sina sopor oförmögna att ens kunna slänga ett kvitto, eller pappret som omsluter cheesburgaren. Uäck! Jag älskar att slänga men när man bor i hus är det lite meckigt att göra sig av med skiten.

Tog fram sommarsandalerna igår, och panamáhatten, och långkjolen, och bikinis. Bland adventsljustakens sken, glögg och spotifys julmusik började jag packa min 23 kgs resväska mot sommaren. Mot äventyret som känns på riktigt nu.

//Tidsoptimisten.

Kaffet kallnar.

Jovars. Jag finns och existerar. Hinner bara inte med mig själv just nu. Man inser att det är lite mycket när lunchen blir till fredagsfikat bland rättningshögar. Ni hör ju. Helt fel. Fredagsfika ska man ju fika. Sitta i personalrummet och prata om den stundande helgen som vi lever för. Vår helg innebär flyttpack och billagande. Kul jul. Men helgen därpå, då rackarns ska vi fröjda. 

Mer om det då.

Arbetet kallar.

Kaffet kallnar.

//Hon som behöver fler timmar på dygnet. På riktigt.

Mission accomplished.

Var och en blir salig på sin sak. I dag är jag salig på fredagsmys. Riktigt svennehemmamys. Fredagsmys för hela slanten med taco, tända ljus, rödtjut och pepparkakan med mögelost som en liten tvist. Riktigt originellt är det inte. Men sen måste kanske inte allt vara så pretentiöst och småglammigt?

Nje, inte hos oss i kväll inte. Försöker verka intressant för min make och spela lite bossanova men inte ens det lyckas jag med. Spotify motarbetar mig och jag får upp hårdrocksdängor som inte riktigt var min tanke. Fast, wait a minute...han verkar intresserad.

Mission accomplished.

Laguna verde.

I januari är det två år sedan vi befann oss på den här platsen. Laguna Varde är en del utav Valparaíso och det är en så fantastiskt fridfull och vacker plats. Långt ifrån Viñas turistpackade stränder breder stranden ut sig, ren och orörd. En förtrollande plats. Kanske pga av det konstanta badförbudet? Kanske den ödsliga byn? Jag vet inte vad det är med Laguna Verde men jag vet att till den här platsen återvänder jag snart. 

Liten person. Stor personlighet.

Otis är bara kramar, smek, gos och kärlek nu. Kanske inte riktigt bara...sanning med modifikation. Man får ta till sig alla fina och kärleksfulla ord han uttrycker, för innan man anar det exploderar han. Han är känslig den här killen. En riktigt passionerad liten person med en stor personlighet. 

I love you to.

It´s looking up.

Härlig helg som avslutades med coq au vin i G-bo. Julmarknaden i Färna var mysig och fin i vanlig ordning men någon julkänsla har inte infunnit sig. Annars är jag en sucker for jul. Men det blir inte riktigt samma i år eftersom vi ska vara nedpackade den 28 december. 

Andra trevliga nyheter för dagen: Pappa klämmer ur sig att de vill ha Floyd under vår resa. Lite fix med med dagmatte bara men de har visst tre potentiella kandidater.

Samma Pappa har hittat ett magasin där vi kan förvara vårt bohag.

Things are looking up.

121111

Fotosessionen som spårade ur.

Darth Vader har också ont i örat.

Otis sjuk.

Otis kom hem från dagis med ont i örat i måndags. Jag stoppade om Otis och han stoppade om Darth Vader som visst också hade ont i örat. Fyra timmar senare kommer han upp glad som en lärka. 

Otis frisk.

Summan av kardemumman: trumhinnan sprack.

På tal om solljus del 2.

Det där med solljus ja...nu ska jag inte sitta här och påstå att gräset är grönare på andra sidan, det är det förmodligen inte (om det inte finns bevattningssystem förstås) men det är soligare. Det kan vi konstatera. 

På tal om solljus.

Soligt idag. Prisa gudarna! Minns knappt när jag så solen sist. Var det i oktober? Såg en dam som stod ute i solljuset och lapade i sig det åtråvärda D-vitaminet. Argentinsk/svenska kollegan skrattade rått när Bvc menade att hon skulle tillsätta D-vitamin som komplement till kosten för deras döttrar under deras första år. 

Men visst är det viktigt. Med solljus. Allt blir lite ljusare, lite vackrare, lite lättare.

Sincerely//Soldyrkaren

En plats mittemellan.

Det är något magiskt när man flyger över Anderna under morgontimmarna. Nästan heligt. Men så blir ju jag alltid lite religiös, eller mycket religiös när jag flyger. 

Santiago är som vackrast från håll eller från höjder när man ser hur Anderna omsluter staden. Mäktigt är vad det är.

Skrev ut biljetterna idag och inser att det är 8 veckor tills vi reser. Jag längtar. Har alltid romantiserat flygplatser. Människor, möten, flykt, flytt, kärlek, sorg. Alltihop samlat i en bubbla där tiden liksom står still. En plats av förväntan. En plats mittemellan. 

Var vänlig dröj. Det är 27 minuters väntetid.

Working mummy. Slutar halv ett idag och jobbade mig ur rättningar vid halv två. Förflyttade mig till hemmet och sitter nu och ringer till företag och kommun för att säga upp ett helt liv känns det som. Det är telefoner, mobiler, dagis, försäkringar, värme, vatten, sophämtning, el etc etc etc. Gosh!

Sitter i Telias telefonkö och minns när vi drog in bredbandstelefoni. Telefonkön som gud glömde. Telefonrösten påstår nu att jag har nr 7 men jag är skeptisk. Har blivit bortkopplad för många gånger för att våga tro att jag någonsin ska komma fram.

Pratade med svenska ambassaden i Chile och de var så trevliga så jag kände mig välkomnad utan att jag ens kommit dit. Hon tog namn och nr och sade att vi skulle komma in och registrera oss när vi kommer förbi Santiago. De har barngrupper och svensk skola på lördagar så det kan man säkert slinka in på vid tillfälle. Det ligger bara 12 mil från Valpo. Fint!

Movilización estudiantil

I den perfekta världen skulle studier vara en rättighet, inte ett privilegium. I Sverige har alla samma rätt att studera och CSN finns för alla. I Chile är verkligheten en annan. Med kostnader på ca 10000 svenska kronor per termin blir drömmen om att studera för vissa just bara en dröm. Verkligheten med minimilöner på ca 2000 kr kommer ikapp. Det är en verklighet där CSN inte finns på samma sätt som i Sverige. Och finns det så räcker inte utbetalningarna för att klara uppehället. I den verkligheten blir människor desperata och slåss för sin utbildning. Tårgas, vattenkanoner, och våld föds från förhoppningen om ett studieklimat som inte ska vara visntdrivande. Chiles president Sebastian Piñera har svarat med att kalla utbildning för konsumtionsvara och sagt att vinst inom utbildningssektorn är kompensation för hårt arbete. 

På kvällen, när solen gått ner tar flera chilenare fram kastrullerna och fyller kvällen med sina protester, en påminnelse om proteströrelsen som ägde rum under militärdiktaturens nätter (1973–90), då general Augusto Pinochet styrde med järnhand. 

Camila Vallejo, som är ordförande i studentorganisationen Fech menar att små förändringar inte är något som studenterna kommer att nöja sig med, de vill åt en total reform av utbildningsväsendet.


Jag börjar tro att hon har rätt, de kommer inte att ge upp. Nu är manifestationerna inne i sin sjunde månad. Vi förbereder oss och söker heldistanskurser på nätet. För vi kan ju det, i de privilegierades land.

Älskade prinskorvar.

Toktränade på gymmet efter att inte ha toktränat på alltför länge. Det är för farao beach season om 8 veckor. 

Annars var det lugnt idag. Slank in på hemköp och köpte glögg och pepparkaksdeg. Jag vet att det är på tok för tidigt men jag kunde inte hejda mig. Nu luktar huset brända pepparkakor eftersom jag lyckades glömma en plåt i ugnen. Smidiga Frida.

Det finns precis ingenting på tv så nu surfar jag vidare och gör packlistor på det nödvändigaste att ta med till Chile. 23 ynka kg per person får vi ta med. För ett år! Det blir att packa smart. Packa smart är svårt...är redan uppe i 9 par skor och då har jag verkligen drastiskt tänkt bort en rad favoriter. 

Lämnar er med en bild på mina monster som de såg ut igår kväll. Nu sover de mina små monster. Älskade prinskorvar.

Det är så mycket bättre.

Idag har vi skvalpat runt i badhuset ett par timmar. Jag gillar badhus. Fascineras att vi gillar att bada tillsammans i samma pool. Tänker att det är lite som om tiden stått still. Tänker på de gamla romarna som plaskade runt i sina bassänger.

Sedan var det maskerad som var dagens huvudsakliga tema. 11 kids i allt från fjärilar, skelett, vamyrer och prinsessoutfits.  Härliga ungar! Fint syskongäng som bildats och jag gillar att de får gå på samma avdelning tillsammans och se varandra växa upp. 

Nu badar mina killar och jag hoppas att den svarta hårfärgen verkligen går ur med tvål och vatten.

Nu sitter jag med min version av "Big Joe"(se Couger town) ost och vindruvor. Småsneglar på "Så mycket bättre" och inser att det är precis det. Så mycket bättre än all underhållnings tv som nu erbjuds. Men så älskar jag Eva Dahlgren och hennes texter. Och jag gillar Laleh och hennes scenuttryck. Såg henne gråta på scen på Smedjan en höst för sex år sedan med storebror. Var gravid då. I smyg.

Se upp för dårarna.

Utsikten vid köpings tågstation. Fantastiskt välskött banvall. 

Matade svanen (stora ankan) med bullrester från tågresan.

Otis bilpåse med 20 bilar var givetvis med.

Mysig dag i Stockholm. Tåg, buss, båt och T-bana är mer spännande än bil, bil, bil som är färdmedlet i vanliga fall. Vi slog ihjäl ett par timmat på Junibacken. Vi och hälften av Stockholms invånare samt turister. Det var svettigt! Otis försökte ta sig ur sagotåget när vi var ansikte mot ansikte med Tjoffsan men vi lyckades ta oss i mål utan tårar(tidigare men från spöktåget på grönan då Otis sov när vi klev på och vaknade upp mitt i ett inferno av spöken, råttor och monster) Dagen toppades med ett besök hos storebror där vi fick hälsa på nytillskottet i familjen, Anja 3 veckor.

Golly Jolly.

Putsade toppar, eller snarare riktigt avklippta centimetrar, bottenfärg och lite highlights. Lovely. Tänk vad ett salongsbesök kan göra för välbefinnandet. A brand new Frida. 

Nyvaccinerad är jag också. Kom undan med en shot av Hepatit A vaccin. Himla bra och civiliserat land Chile. Grabbarna fick samma lika. Resten har de genom sina vaccinationsprogram de får på Bvc. Jag som tänkte dra igång en hel cirkus av frågor angående rabies,Leishmaniasis, gula febern och malaria. Frågade faktiskt om rabies, min bättre hälft sjönk ner i stolen och drog ner mössan över ögonen. Doktorn frågade om jag skulle jobba ute i bushen med vildhundar. Eh, nej det var ju inte tanken. Så, Chile here we come! Måste bara lösa hundfrågan, fixa ett magasin, packa ner ett helt hus, ordna pass, bli antagen på skolan, fixa boende, skaffa visum och köpa resväskor. Sen vore det bra om Chile samarbetade något och tog och löste den där strejken någon gång. Helst igår. 

Exclamation point.

Sista rycket på jobbet innan jag ska till frisörn! Exclamation point! Sällan har jag varit så less på dessa slitna toppar som nu. Dessutom går jag på höstlov om sisådär 29 minuter. Kurs i Uppsala under onsdagen men sedan, sedan är det höstlov.

Uppdatering: Oops! Märks att det är dags att gå på lov när man missar en timme. Och jag tänker inte skylla på vintertiden. Den är jag smärtsamt medveten om. Nu är det alltså 50 min kvar till frisörbesök. Det hinner jag väl minst tre uppsatser på. Rätta alltså, inte skriva dem.

Sincerely/Virrpannan