San San San!

Santiago Wanderers de Valparaíso. Fotboll idag och vi hejade såklart på de gröna.

Läktaren håller på att fyllas och snutarna står redo i vad som ser ut som pansardräkter. Vill inte riktigt spekulera kring varför dessa dräkter var nödvändiga men crazy fans som ballar ur finns det såklart överallt. Idag fanns det dock ingen överhängande risk för utbrott efter matchen så vi tog med grabbarna och ropade oss hesa.

Jag har aldrig hört så många obscena ord,politiskt inkorrekta utrop och grova svordomar på en och samma plats. De allra flesta var dessutom från en och samma man. Förmodligen ett av Wanderers största fan. Man lär sig något nytt varje dag.

Leksaksarmén var såklart med på läktaren även om det var en reducerad skara idag. Det är liksom konsekvensen av att Otis prompt ska släpa med sig sina gubbar överallt. Det glöms lätt bort någon gubbe här och där och idag var inget undantag. Idag blev något barn lyckligt över att få Hagrid i sin ägo.

Lördagstips.

Jag tycker att ni ska göra er själva en tjänst och spela den här låten. I mina ögon är den fantastisk och även om man inte älskar den så kan man inte än förbluffas över sångarens speciella röst.

Varning:Låten innehar en överhängande risk för att spelas sönder.

By the way så kommer Chinoy från Valparaíso. Tur att man har en sådan bra lärare som introducerar för mig okända och spännande musiker.

Fredagsmys från mig till dig.

Måste bara gnälla lite till när jag ändå är igång. Objektet bakom mitt gnäll stavas LOPPOR. Otäcka små blosugande parasiter!

Och jag är duktig! Jag står emot min kärlek till alla hundar jag möter på gatorna. Idag när jag kom hem från universitetet började det klia på armen, på foten, benen, ryggen, höfterna. Och de alltid värst utsatta ställena; anklarna och handlederna. För tillfället skulle jag uppskatta att jag har ca;43 bett! Hur i fanken är det möjligt!?

Och grejen är att jag tror att jag är överkänslig. Mina bett blir lite större än en femkrona och svullar upp rätt duktigt. Det värsta av allt. Framåt småtimmarna kliar det så jävligt att man vaknar av de sönderkliade betten.

Charmigt va?

Han heter estufa.

Möt min nya bästa vän. Han heter Estufa och förgyller just nu mina mornar och kvällar.

Eller förgyller och förgyller. Han gör dem lite mer uthärdliga. Nu vet jag inte exakt vad temperaturen här inne ligger på men ute är det typ 15 grader och det blir oftast kallare inomhus. Och när man har på sig tights, mysbyxor, dubbla tröjor, strumpor och raggsockar och ändå har svårt att få upp värmen. Ja, då vet man att det är kallt. Jag skyller på luftfuktigheten som ligger på typ 300 % här. Allt från kläder till sänglakan är fuktiga och kalla. Och håret! Hade jag någonsin en volym i håret så är den garanterat borta nu.

Jag fryser om nästippen och vi är inte ens inne i april! Under vintermånaderna juni-augusti tror jag att vi kommer att få inverstera i ytterligare en bästis. En bästis till bästisen.

Jepp, så får det nog bli.

Tatsushi Valparaíso.

Eftermiddagsbus i parken efter att en konstig mamma kommit hem från frisören.

Vi har sjunkit ihop i soffan framför en dubbad Benny Hill ackomjaread av en svart katt i glasen, efter en sushimiddag tillsammans med vänner. Apropå sushi så äts den här i Chile med färskost (typ Philadelphia, i själva rullen alltså) och

 avocado såklart. Chilenarna har avocado på allt!

Grabbarna fick lyxa till det och somnade framför Peter Pan på datorn. Nu snarkar de ikapp skavfötters i samma säng. Prinskorvarna ❤

Friday.

Fredagsmorgonen är riktigt kylig. Kylig men klar. Det blir en underbar dag!

Ska dra i mig sista skvätten kaffe som tyvärr inte är sådär flott som på bilden. Nescafé gör sitt allra bästa för att kicka igång morgonen. Sedan sticker jag till Viña för att lyssna på en man som är så rolig så att man gråter av skratt. Fränt när man lär sig praktiska saker fast det känns som man går på en stand up show som dessutom faktiskt är sjukt rolig. En irländare på Chilenska liksom. Det är fullträff!

Los Pinos.

Jag är en förfärlig bloggerska. Jag vet. Det har varit Huidobro och andra gamla poeter som fått min uppmärksamhet under den snart gångna veckan. Är det bara måndag och fredag hos er också?

                                                     Klassisk vägskylt uppe på kullarna.

Annars har jag satt i mig en halv getost och okynnesätit dulce de leche direkt ur burken. Till middag!

Det är en sån där dag ni vet, när man bara måste lyssna på sina begär. Nyttig kan jag vara i morgon. Kanske.

Bildregn från helgen.

Mendoza blev så mycket bättre än vi hade tänkt oss. Det blev verkligen en semester och ett spännande miljöombyte. Vi har bland annat besökt Mendozas aquarium och serpentarium.

Dante viskar Harry Potter spells...

...och spanar in kycklingspindlar. Inte mer gemensamt än håret på kroppen. Hellre ormar än spindlar har jag nu konstaterat. Otäcka håriga små monster.

Grabbarna kan lukta sig till lekplatser.

Mycket bad blev det.

Otis är en liten badkruka och håller sig på säkert avstånd från den stora poolen. Leksaksarmén är aldrig långt borta.

Vi har badat i en kall bubbelbad.

Och njutit av sötsliskiga frukostar....

...och underbara café cortados.

Tittat på demonstrationer utförda av människorättsgrupper. Demonstrationer som vi tror rör militärkuppen som ägde rum i Argentina för 36 år sedan. Över 30000 argentinare "försvann" och många torterades och dödades vid koncentrationslägret Campo de mayo.

Mamman har hittat för många skor. Argentina kan skor!

Vi har mötts av Valparaísos fantastiska kustlinje som bjöd på en underbar solnedgång.

Otis: Är vi hemma i Chilet nu?

Ja, vi är visst det. Hemma fast borta.

När det skakar i Valpo badar vi i Mendoza.

Mendoza är toppen! Varmt för oss som vant oss vid Valpos behagliga vindar. Här sover man med ett tunt lakan medan man i Valparaíso huttrar med dubbla filtar.

Bus vid Plaza Independenciá. Fantastiskt vackert och välskött torg med små hantverksstånd längs med torgets utkanter. Skinn, skinn och mera skinn.

Hittade en argentinsk variant av Hashbeens. Sjukt snygga!

                                                               Utsikt från hotellet.

                                      Här beställs inga glas vin. Här får man en hel flaska.

                                                                       Dantes bästa.

Che.

Röd jord, torrt gräs och solstrålar som kämpade sig fram mellan de mäktiga Anderna. Några enstaka stickmoln bäddade in de klippiga bergstopparna. Aconcagua, maffigt och snötäckt och på dvdn i bussen en dussinkomedi med Sandler men varför kolla på honom när man är omgiven av den mest storslagna natur? En natur som för mig är omöjlig att fånga på ett foto...

...bevisligen.

Hann inte fånga några men bergsgetter knatade på riktigt fram högt, högt på bergens branter. Fascinerande.

Jag bad till högre makter ett par gånger och efter typ 44 kurvor med stup nedanför började pulsen återgå till det normala och jodå, bussen klarade kurvorna. Vi var framme i... 

                                                                          ...Argentina!

På söndag ska vi nerför. Kan om möjligt bli ännu värre. Men inte tänka på sådant nu. Nu ska vi äta kött, dricka vin och glufsa i oss alfajores. Just precis i den ordningen.

Mendoza it is.

I morgon åker vi till Mendoza i Argentina. Mendoza är centrum i vin och fruktdistriktet som ligger precis vid gränsen mellan Chile och Argentina. Tanken med resan är att förena nytta med nöje. Äta gott, dricka godare, nya intryck och stämpla lite pass.

Bussresan är ca 8 timmar lång längs med slingriga vägar i Anderna. Ska bli härligt att få se.

Väl på plats ska vi hitta ett lämpligt hostel, gärna med pool om Dante får bestämma.

Skola, handla och packa står på schemat idag. Let´s do it.

Vackra Valparaíso.

Kommer hon som blev ensam att sluta gråta.

Ibland känns det som att man kan klara sig utan nyheter. Bara stoppa huvudet i sanden och jobba på. Man blir bara skrämd av det man läser. Tappar hoppet om mänskligheten och framtiden. Jag undrar alltid vad som driver dem till detta? Vad som gått snett i deras liv? För inte sjutton föds de onda. Jag undrar om tiden kan få dem att inse vad de gjort. Om de ber om förlåtelse i en cell någonstans. Kommer de att drivas av hatet som gamla män? Kommer hon som blev ensam att sluta gråta? Kommer syskonen en dag att glömma det som hänt?

Nu ska jag snart ner och dansa traditionell latinamerikans dans. Det blir förhoppningsvis en bra distraktion. För när man dansar finns bara nuet.

Att hosta sig hes.

Stackars Dante hostar som en liten säl i sovrummet. Krupp (falsk) kommer som ett brev på posten i samband med förkylning. En förkylning som inte riktigt blommat ut men för Dante sätter det sig gärna på luftrören och det låter ju värre än vad det faktiskt är. Förra vintern satt vi i vardagsrummet inlindade i täcken med altandörrarna vidöppna.18-grader var det och luften var det enda som lindrade. Är beredd på att fylla badet med hett vatten och smyga in där för att skapa ångor om det skulle behövas i natt.

Vilket charmtroll han är den här killen. Han kysser som om det inte fanns någon morgondag och han öser ur sig kärleksfulla ord.

Dante stannar och tittar till alla hundar vi träffar ute. Men han har klappförbud nu efter alla loppbett som vi får. På nätterna kliar vi ikapp. Alla utom M som verkar vara immun. Måste vara hans Chilenska fullblod.

Isla Negra.

Ljuvlig lördag som vi spenderades i La Isla Negra som trots sitt namn inte är en ö. Där är luften lite friskare och vattnet lite klarare. Det finns ett lugn över hela platsen som ger mersmak. Han hade en poäng den där Neruda som fann mycket inspiration till sina verk från just den här platsen.

Utsikten från Pablo Nerudas hus där han bla skrev Oda a la tormenta (Ode to the storm). Kanske kan tyckas lustigt om man ser på bilden men på vintrarna är havet långt ifrån så här lugnt med sina piskande regn och upprörda vågor.

Att det ens finns sådana här skyltar gör mig lite svag i knäna.

Otis diggar grovkornig kittlande sand.

Poseidon eller Dante... Who can tell?

På onsdag är det oficiellt höst men än finns det tid för sol och bad.

På samma klippa, med samma man, finns samma bild som togs för 10 år sedan.