Jag tror att det kallas resfeber.

Vaknade alldeles för tidigt och kunde inte somna om. Detta fenomen har jag drabbats av från och till under den senaste månaden. Jag tror att det kallas resfeber. Pirr i magen av iver blandat med ångestfjärilar och en liten dos oro.

Andra koppen kaffe börjar göra sitt och jag tittar ut genom föräldrarnas köksfönster och ser hur ljuset kämpar sig fram ur den mörka himlen. Det är så lugnt och stilla här på landet. Älskar att vara här men skulle inte stå ut med att bo här. Kvällarna är allför tysta, ute är det alltför mörkt. Men vilka stjärnor!

Tvättmaskinen står på dag som natt och nu börjar jag kunna sortera ut vad vi ska ta med. Har packat om ett par gånger. Lagt i och plockat bort. Klädhögarna krymper i väskorna när jag inser att vi inte kan släpa med för mycket. Pojkarna växer så att det knakar och kläder finns trots allt i Chile med.

Dagen bjuder tyvärr på jobb för min del. Har inte haft tid att sätta mig med elevernas omdömen men nu kan jag inte skjuta på det längre. Annars är jag rädd att ångestfjärilarna förföljer mig till Chile.

Lägenheten vi trodde vi fått gick förlorad för ett par veckor sedan men nu verkar det vara en ny på g. Inatt förväntas svar på om vi får den. Skulle kännas skönt att landa i något eget efter att ha levt i en resväska i två veckor.

Den där tvätten tvättar visst inte sig själv. Tänk vilken dröm. Tvättat och vikt per auotomatik.

Fem dagar kvar...

Stepping out of the comfort zone.

Börjar hämta mig så smått efter flytten från huset som blev tuffare än väntat. Det fysiska arbetet med en flytt är givet och kanske särskilt med två känslomässiga freaks som jag och min man som har svårt att slänga grabbarnas använda snytservetter. Ett värde i allt liksom. Vi har drastiskt fått omvärdera och prioritera i den här flytten för vem mår bra av för mycket grejer. Nu är vårt liv packat i kartonger och väskor. Små fötter som doppats i färg på papper och adventsdekorationer som skapats på dagis. Allt tryggt förvarat och magasinerat.

Någonstans i infernot av kartonger och kaos bröt vi ihop fullkomligt. Vad sjutton håller vi på med? Är vi inte riktigt kloka? Ta med våra grabbar till andra sidan jorden! Så vi snyftade lite och mindes och såg på vårt liv med nya ögon.

Jag som ville sälja känner mig nu trygg och glad att vi beslutade oss för att hyra ut. Jag har insett att jag älskar mitt krokiga tokiga hus!

Kärleksgos med Otis!

Djupa konversationer med abuelo på fiket. En av huvudpersonerna i Dantes liv som vi kommer att sakna så.

Så med det här inlägget kan jag konstatera att det här med att kliva ut sin trygghetszon tar på krafterna. Jag känner mig känslomässigt utmattad och jag inte ens börjat ta avsked av alla mina huvudpersoner. Men målet är fortfarande tydligt. En möjlighet till miljöbyte, inspiration, möten, erfarenheter, kultur och minnen. Och vilken lycka att få göra det tillsammans som familj då vi ser och lär genom barnen. Vi blir nybörjare tillsammans och växer tillsammans. Äventyret har bara börjat!

Tusen stjärnor som tindrar.

God Jul!

Julfin och uppspelt kille.

Roboten gjorde succé hos barnen. Ingen julfrid här inte!

Dante inviger ett nytt spel.

                                            Djup koncentration när kusinerna spelar memory.

The good news.

Läste någonstans att en blogg är inte en blogg om den inte uppdateras dagligen så goddag kära ickeblogg!

Den sorgliga sanningen är att jag har inte tiden just nu. Bland flyttkartonger, resväskor och bilförsäljningar så försvann tiden för alla vardagliga projekt såsom att blogga och kamma håret. En tvätt av håret är ett projekt så stort att jag sparar det till helgerna då mittbenan är charmigt flott och med den analkande utväxten så ger din mig ett riktigt elegant utseende. Läste i och för sig att utväxttrenden växer sig stark men lyckas tyvärr inte sporta den looken så väl som jag önskar.

Annars fredagsmyser vi lite extra ikväll då jag fick goda nyheter postade från Valparaíso. Med tre och en halv kvar innan vi reser så känns det fint att ha fått det bekräftat. Riktigt fint!

Is anyone out there?

Är det någon därute i bloggvärlden som kan hjälpa en stackars nybörjare? Jag har googlat, jag har läst, jag har provat men utan att förstå.

Hur får man klickbara underrubriker under headern?

Det finns ju såna flotta sidor som har en fet rubrik och sedan små klickbara kategorier i stil med "om mig" "kontakt" etc.

Hur gör man?

//Förvirrade Frida

Sex on the peach.

Lämnade in bilen på tvätt. Invändigt och utvändigt. Killen på biltvätten säger-Kom om en timma. Jag tittar oförstående på honom och säger-Nej, nej. Jag har två små barn som gillar lera och en hund som gillar att håra. Killen säger- Om en timma kan du komma.

Han sade detta utan att faktiskt ha tagit sig en titt inne i bilen. Jag satsar på att hämta den efter 14.00. Om sisådär 4 timmar.

Kylan kom och med den de torra läpparna. Sprang in på apoteket och köpte en burk med klatchigt utseende. Fick veta av kassören att jag just bidragit till gorillans välbefinnande. The Diana Fossey Gorilla 

Fund International adopterar nämnligen en föräldrarlös gorilla per 1 000 producerade produkter.

Och nu skäms jag lite eftersom jag valde den för namnet. Sex on the peach liksom.

Morgonstund har guld i mun.

Den som myntade ordspråket Morgonstund har guld i mun måste ha syftat på helgmornar. Eller så hade han/hon inga barn. Jag älskar lediga mornar. Jag älskar att inte behöva dra upp sömndruckna varma små kroppar i ottan innan solen gått upp. Jag älskar att ha tid att sitta med mina pojkar i soffan och se på julkalendern på tv. Jag älskar att sitta vid frukostbordet länge. Prata om allt och inget. Små barn har många frågor och när man ska klä på dem overallen, borsta tänderna, kamma håret, trösta och fösa ut dem till bilen samtidigt är det svårt att hinna med att svara på alla de där frågorna. Eller svara och svara, åtmistone diskutera dem innan de flyger iväg med de sista novemberlöven.

Varför är tandfen en hon?

Varför är vi så lika?

Vad händer om hunden trampar på en spik?

Hur ritar man en stjärna?

Hur får tomten önskelistan?

Hur hinner han dela ut alla klappar?

Varför är tomten en han?

När kommer jag att tappa alla mina mjölktänder?

Hur lång tid tar det tills jag blir 69?

Och svaren är ju solklara! Eller? tja..eh. 

Sincerely/Helgnjuterskan

Aspirinmask.

Åh! Glömde tipsa om en märklig ansiktsmask som cirkulerar på nätet. Aspirinmasken! Ja, ni hör ju. Enligt, eh...(osäker på den exakta källan så jag låter det vara osagt) så ska masken göra underverk för huden.

Recept på aspirinmask:

5 aspirintabletter

Lite vatten

Mosa tabletterna, tillsätt lite vatten och blanda till en pulvrig sörja. Smeta ut i ansiktet och låt kuren utföra storverk under ca 30 minuter. Skölj bort och du har en slätare, mindre porig, jämnare hud. Enligt ovanstående eh....källa så ska detta vara som en sorts micro kemisk peeling. Jag tycker mig se en klar förbättring av huden efter två behandligar. Mmm, jag tycker nog det.

Yours faithfully//Numera smooth as babys bottom.

Muffintopp.

Dagens innehåll i korthet. Sovmorgon till 9. Banankartongsjakt med Otis på Köpings alla matvarubutiker resulterade i noll banankartonger och tio köpta flyttkartonger. Frukost/lunch/brunch kl 10.30. Dagsgammal kebabpizza kl 12.00 och ett besök på det lokala fiket där vi slog till på en lusselängd. Jag kallar dagens matintag reverse GI chock. Jag känner redan att muffintoppen börjar anta oanade proportioner.

Dagens mest exalterade femåring är Dante som idag har tappat sin första tand. Yeah!

Till tandfen

Får jag ha kvar min tand?

Annars dricker jag glögg mest hela tiden. Och väntar på att flyttkartongerna ska packa sig själva. Det går sådär.

Kan vi åka hem nu.

Tog med mina grabbar på en fredagsbio med jultema. Animerad och tjusig med rappa repliker som mina små inte uppfattade men den var underhålande att se på.

Otis kommentar 25 minuter in i filmen:kan vi åka heeem nuuu!

Morgondagen var egentligen vigd åt Stockholm, Skansen och gamla stans julmarknad men eftersom kommande helger är fyllda till bredden med julbord, avslutningar och julafton så måste vi prioritera packning. Packa, rensa, tvätta, städa. Jippie...typ.

Schweiziska trädgården.

Jag gillar effektiva människor. Rätt person på rätt plats. Efter trettioelva samtal till "mitt" universitet hittade vi äntligen rätt. Señorita Morales vet vad hon snackar om. Hux flux så var jag i princip antagen, ska bara skicka in betyg och kopia på pass och några andra növändigheter men allt gick att göra via mejl. 27 februari var jag välkommen på en introduktionskurs då jag blir intervjuad för att kolla av språkfärdigheter och sedan skulle jag få hjälp av en studiekoordinator att plocka ihop kureser som passar just mig och min situation. Kalasbra! Dessutom blir jag mottagen och får någon form utav fadder som ska guida runt mig på campus. 

Efter ett samtal till svärmor får vi veta att de ordnat en lägenhet (trea) åt oss för att landa i. Jardin Suizo heter området och är egentligen en botanisk trädgård där de smällt upp lägenhetshus. Lummigt verkar vara förnamnet. 

Nu var det en sista check angående längd på kontraktet. Jag vill inte skriva på för mer än tre månader om det är så att vi vill leta lägenhet på plats och bo i den här så länge.

Det tar sig.

Bland långkjolar och julmusik.

Det är helt extremt vad prylar man samlar på sig. En trevlig del i att bryta upp är att få rensa. Rensa på riktigt. En samlare vill jag aldrig bli. Det finns inget tv program i världen som gör mig så illa till mods som värsta samlarna. Ni vet de där som bokstavligen bor bland sina sopor oförmögna att ens kunna slänga ett kvitto, eller pappret som omsluter cheesburgaren. Uäck! Jag älskar att slänga men när man bor i hus är det lite meckigt att göra sig av med skiten.

Tog fram sommarsandalerna igår, och panamáhatten, och långkjolen, och bikinis. Bland adventsljustakens sken, glögg och spotifys julmusik började jag packa min 23 kgs resväska mot sommaren. Mot äventyret som känns på riktigt nu.

//Tidsoptimisten.

Kaffet kallnar.

Jovars. Jag finns och existerar. Hinner bara inte med mig själv just nu. Man inser att det är lite mycket när lunchen blir till fredagsfikat bland rättningshögar. Ni hör ju. Helt fel. Fredagsfika ska man ju fika. Sitta i personalrummet och prata om den stundande helgen som vi lever för. Vår helg innebär flyttpack och billagande. Kul jul. Men helgen därpå, då rackarns ska vi fröjda. 

Mer om det då.

Arbetet kallar.

Kaffet kallnar.

//Hon som behöver fler timmar på dygnet. På riktigt.

Mission accomplished.

Var och en blir salig på sin sak. I dag är jag salig på fredagsmys. Riktigt svennehemmamys. Fredagsmys för hela slanten med taco, tända ljus, rödtjut och pepparkakan med mögelost som en liten tvist. Riktigt originellt är det inte. Men sen måste kanske inte allt vara så pretentiöst och småglammigt?

Nje, inte hos oss i kväll inte. Försöker verka intressant för min make och spela lite bossanova men inte ens det lyckas jag med. Spotify motarbetar mig och jag får upp hårdrocksdängor som inte riktigt var min tanke. Fast, wait a minute...han verkar intresserad.

Mission accomplished.

Laguna verde.

I januari är det två år sedan vi befann oss på den här platsen. Laguna Varde är en del utav Valparaíso och det är en så fantastiskt fridfull och vacker plats. Långt ifrån Viñas turistpackade stränder breder stranden ut sig, ren och orörd. En förtrollande plats. Kanske pga av det konstanta badförbudet? Kanske den ödsliga byn? Jag vet inte vad det är med Laguna Verde men jag vet att till den här platsen återvänder jag snart. 

Liten person. Stor personlighet.

Otis är bara kramar, smek, gos och kärlek nu. Kanske inte riktigt bara...sanning med modifikation. Man får ta till sig alla fina och kärleksfulla ord han uttrycker, för innan man anar det exploderar han. Han är känslig den här killen. En riktigt passionerad liten person med en stor personlighet. 

I love you to.

It´s looking up.

Härlig helg som avslutades med coq au vin i G-bo. Julmarknaden i Färna var mysig och fin i vanlig ordning men någon julkänsla har inte infunnit sig. Annars är jag en sucker for jul. Men det blir inte riktigt samma i år eftersom vi ska vara nedpackade den 28 december. 

Andra trevliga nyheter för dagen: Pappa klämmer ur sig att de vill ha Floyd under vår resa. Lite fix med med dagmatte bara men de har visst tre potentiella kandidater.

Samma Pappa har hittat ett magasin där vi kan förvara vårt bohag.

Things are looking up.

121111

Fotosessionen som spårade ur.

Darth Vader har också ont i örat.

Otis sjuk.

Otis kom hem från dagis med ont i örat i måndags. Jag stoppade om Otis och han stoppade om Darth Vader som visst också hade ont i örat. Fyra timmar senare kommer han upp glad som en lärka. 

Otis frisk.

Summan av kardemumman: trumhinnan sprack.

På tal om solljus del 2.

Det där med solljus ja...nu ska jag inte sitta här och påstå att gräset är grönare på andra sidan, det är det förmodligen inte (om det inte finns bevattningssystem förstås) men det är soligare. Det kan vi konstatera. 

På tal om solljus.

Soligt idag. Prisa gudarna! Minns knappt när jag så solen sist. Var det i oktober? Såg en dam som stod ute i solljuset och lapade i sig det åtråvärda D-vitaminet. Argentinsk/svenska kollegan skrattade rått när Bvc menade att hon skulle tillsätta D-vitamin som komplement till kosten för deras döttrar under deras första år. 

Men visst är det viktigt. Med solljus. Allt blir lite ljusare, lite vackrare, lite lättare.

Sincerely//Soldyrkaren

En plats mittemellan.

Det är något magiskt när man flyger över Anderna under morgontimmarna. Nästan heligt. Men så blir ju jag alltid lite religiös, eller mycket religiös när jag flyger. 

Santiago är som vackrast från håll eller från höjder när man ser hur Anderna omsluter staden. Mäktigt är vad det är.

Skrev ut biljetterna idag och inser att det är 8 veckor tills vi reser. Jag längtar. Har alltid romantiserat flygplatser. Människor, möten, flykt, flytt, kärlek, sorg. Alltihop samlat i en bubbla där tiden liksom står still. En plats av förväntan. En plats mittemellan. 

Var vänlig dröj. Det är 27 minuters väntetid.

Working mummy. Slutar halv ett idag och jobbade mig ur rättningar vid halv två. Förflyttade mig till hemmet och sitter nu och ringer till företag och kommun för att säga upp ett helt liv känns det som. Det är telefoner, mobiler, dagis, försäkringar, värme, vatten, sophämtning, el etc etc etc. Gosh!

Sitter i Telias telefonkö och minns när vi drog in bredbandstelefoni. Telefonkön som gud glömde. Telefonrösten påstår nu att jag har nr 7 men jag är skeptisk. Har blivit bortkopplad för många gånger för att våga tro att jag någonsin ska komma fram.

Pratade med svenska ambassaden i Chile och de var så trevliga så jag kände mig välkomnad utan att jag ens kommit dit. Hon tog namn och nr och sade att vi skulle komma in och registrera oss när vi kommer förbi Santiago. De har barngrupper och svensk skola på lördagar så det kan man säkert slinka in på vid tillfälle. Det ligger bara 12 mil från Valpo. Fint!

Movilización estudiantil

I den perfekta världen skulle studier vara en rättighet, inte ett privilegium. I Sverige har alla samma rätt att studera och CSN finns för alla. I Chile är verkligheten en annan. Med kostnader på ca 10000 svenska kronor per termin blir drömmen om att studera för vissa just bara en dröm. Verkligheten med minimilöner på ca 2000 kr kommer ikapp. Det är en verklighet där CSN inte finns på samma sätt som i Sverige. Och finns det så räcker inte utbetalningarna för att klara uppehället. I den verkligheten blir människor desperata och slåss för sin utbildning. Tårgas, vattenkanoner, och våld föds från förhoppningen om ett studieklimat som inte ska vara visntdrivande. Chiles president Sebastian Piñera har svarat med att kalla utbildning för konsumtionsvara och sagt att vinst inom utbildningssektorn är kompensation för hårt arbete. 

På kvällen, när solen gått ner tar flera chilenare fram kastrullerna och fyller kvällen med sina protester, en påminnelse om proteströrelsen som ägde rum under militärdiktaturens nätter (1973–90), då general Augusto Pinochet styrde med järnhand. 

Camila Vallejo, som är ordförande i studentorganisationen Fech menar att små förändringar inte är något som studenterna kommer att nöja sig med, de vill åt en total reform av utbildningsväsendet.


Jag börjar tro att hon har rätt, de kommer inte att ge upp. Nu är manifestationerna inne i sin sjunde månad. Vi förbereder oss och söker heldistanskurser på nätet. För vi kan ju det, i de privilegierades land.

Älskade prinskorvar.

Toktränade på gymmet efter att inte ha toktränat på alltför länge. Det är för farao beach season om 8 veckor. 

Annars var det lugnt idag. Slank in på hemköp och köpte glögg och pepparkaksdeg. Jag vet att det är på tok för tidigt men jag kunde inte hejda mig. Nu luktar huset brända pepparkakor eftersom jag lyckades glömma en plåt i ugnen. Smidiga Frida.

Det finns precis ingenting på tv så nu surfar jag vidare och gör packlistor på det nödvändigaste att ta med till Chile. 23 ynka kg per person får vi ta med. För ett år! Det blir att packa smart. Packa smart är svårt...är redan uppe i 9 par skor och då har jag verkligen drastiskt tänkt bort en rad favoriter. 

Lämnar er med en bild på mina monster som de såg ut igår kväll. Nu sover de mina små monster. Älskade prinskorvar.

Det är så mycket bättre.

Idag har vi skvalpat runt i badhuset ett par timmar. Jag gillar badhus. Fascineras att vi gillar att bada tillsammans i samma pool. Tänker att det är lite som om tiden stått still. Tänker på de gamla romarna som plaskade runt i sina bassänger.

Sedan var det maskerad som var dagens huvudsakliga tema. 11 kids i allt från fjärilar, skelett, vamyrer och prinsessoutfits.  Härliga ungar! Fint syskongäng som bildats och jag gillar att de får gå på samma avdelning tillsammans och se varandra växa upp. 

Nu badar mina killar och jag hoppas att den svarta hårfärgen verkligen går ur med tvål och vatten.

Nu sitter jag med min version av "Big Joe"(se Couger town) ost och vindruvor. Småsneglar på "Så mycket bättre" och inser att det är precis det. Så mycket bättre än all underhållnings tv som nu erbjuds. Men så älskar jag Eva Dahlgren och hennes texter. Och jag gillar Laleh och hennes scenuttryck. Såg henne gråta på scen på Smedjan en höst för sex år sedan med storebror. Var gravid då. I smyg.

Se upp för dårarna.

Utsikten vid köpings tågstation. Fantastiskt välskött banvall. 

Matade svanen (stora ankan) med bullrester från tågresan.

Otis bilpåse med 20 bilar var givetvis med.

Mysig dag i Stockholm. Tåg, buss, båt och T-bana är mer spännande än bil, bil, bil som är färdmedlet i vanliga fall. Vi slog ihjäl ett par timmat på Junibacken. Vi och hälften av Stockholms invånare samt turister. Det var svettigt! Otis försökte ta sig ur sagotåget när vi var ansikte mot ansikte med Tjoffsan men vi lyckades ta oss i mål utan tårar(tidigare men från spöktåget på grönan då Otis sov när vi klev på och vaknade upp mitt i ett inferno av spöken, råttor och monster) Dagen toppades med ett besök hos storebror där vi fick hälsa på nytillskottet i familjen, Anja 3 veckor.