Jag tror att det kallas resfeber.

Vaknade alldeles för tidigt och kunde inte somna om. Detta fenomen har jag drabbats av från och till under den senaste månaden. Jag tror att det kallas resfeber. Pirr i magen av iver blandat med ångestfjärilar och en liten dos oro.

Andra koppen kaffe börjar göra sitt och jag tittar ut genom föräldrarnas köksfönster och ser hur ljuset kämpar sig fram ur den mörka himlen. Det är så lugnt och stilla här på landet. Älskar att vara här men skulle inte stå ut med att bo här. Kvällarna är allför tysta, ute är det alltför mörkt. Men vilka stjärnor!

Tvättmaskinen står på dag som natt och nu börjar jag kunna sortera ut vad vi ska ta med. Har packat om ett par gånger. Lagt i och plockat bort. Klädhögarna krymper i väskorna när jag inser att vi inte kan släpa med för mycket. Pojkarna växer så att det knakar och kläder finns trots allt i Chile med.

Dagen bjuder tyvärr på jobb för min del. Har inte haft tid att sätta mig med elevernas omdömen men nu kan jag inte skjuta på det längre. Annars är jag rädd att ångestfjärilarna förföljer mig till Chile.

Lägenheten vi trodde vi fått gick förlorad för ett par veckor sedan men nu verkar det vara en ny på g. Inatt förväntas svar på om vi får den. Skulle kännas skönt att landa i något eget efter att ha levt i en resväska i två veckor.

Den där tvätten tvättar visst inte sig själv. Tänk vilken dröm. Tvättat och vikt per auotomatik.

Fem dagar kvar...

Stepping out of the comfort zone.

Börjar hämta mig så smått efter flytten från huset som blev tuffare än väntat. Det fysiska arbetet med en flytt är givet och kanske särskilt med två känslomässiga freaks som jag och min man som har svårt att slänga grabbarnas använda snytservetter. Ett värde i allt liksom. Vi har drastiskt fått omvärdera och prioritera i den här flytten för vem mår bra av för mycket grejer. Nu är vårt liv packat i kartonger och väskor. Små fötter som doppats i färg på papper och adventsdekorationer som skapats på dagis. Allt tryggt förvarat och magasinerat.

Någonstans i infernot av kartonger och kaos bröt vi ihop fullkomligt. Vad sjutton håller vi på med? Är vi inte riktigt kloka? Ta med våra grabbar till andra sidan jorden! Så vi snyftade lite och mindes och såg på vårt liv med nya ögon.

Jag som ville sälja känner mig nu trygg och glad att vi beslutade oss för att hyra ut. Jag har insett att jag älskar mitt krokiga tokiga hus!

Kärleksgos med Otis!

Djupa konversationer med abuelo på fiket. En av huvudpersonerna i Dantes liv som vi kommer att sakna så.

Så med det här inlägget kan jag konstatera att det här med att kliva ut sin trygghetszon tar på krafterna. Jag känner mig känslomässigt utmattad och jag inte ens börjat ta avsked av alla mina huvudpersoner. Men målet är fortfarande tydligt. En möjlighet till miljöbyte, inspiration, möten, erfarenheter, kultur och minnen. Och vilken lycka att få göra det tillsammans som familj då vi ser och lär genom barnen. Vi blir nybörjare tillsammans och växer tillsammans. Äventyret har bara börjat!

Tusen stjärnor som tindrar.

God Jul!

Julfin och uppspelt kille.

Roboten gjorde succé hos barnen. Ingen julfrid här inte!

Dante inviger ett nytt spel.

                                            Djup koncentration när kusinerna spelar memory.

The good news.

Läste någonstans att en blogg är inte en blogg om den inte uppdateras dagligen så goddag kära ickeblogg!

Den sorgliga sanningen är att jag har inte tiden just nu. Bland flyttkartonger, resväskor och bilförsäljningar så försvann tiden för alla vardagliga projekt såsom att blogga och kamma håret. En tvätt av håret är ett projekt så stort att jag sparar det till helgerna då mittbenan är charmigt flott och med den analkande utväxten så ger din mig ett riktigt elegant utseende. Läste i och för sig att utväxttrenden växer sig stark men lyckas tyvärr inte sporta den looken så väl som jag önskar.

Annars fredagsmyser vi lite extra ikväll då jag fick goda nyheter postade från Valparaíso. Med tre och en halv kvar innan vi reser så känns det fint att ha fått det bekräftat. Riktigt fint!

Is anyone out there?

Är det någon därute i bloggvärlden som kan hjälpa en stackars nybörjare? Jag har googlat, jag har läst, jag har provat men utan att förstå.

Hur får man klickbara underrubriker under headern?

Det finns ju såna flotta sidor som har en fet rubrik och sedan små klickbara kategorier i stil med "om mig" "kontakt" etc.

Hur gör man?

//Förvirrade Frida

Sex on the peach.

Lämnade in bilen på tvätt. Invändigt och utvändigt. Killen på biltvätten säger-Kom om en timma. Jag tittar oförstående på honom och säger-Nej, nej. Jag har två små barn som gillar lera och en hund som gillar att håra. Killen säger- Om en timma kan du komma.

Han sade detta utan att faktiskt ha tagit sig en titt inne i bilen. Jag satsar på att hämta den efter 14.00. Om sisådär 4 timmar.

Kylan kom och med den de torra läpparna. Sprang in på apoteket och köpte en burk med klatchigt utseende. Fick veta av kassören att jag just bidragit till gorillans välbefinnande. The Diana Fossey Gorilla 

Fund International adopterar nämnligen en föräldrarlös gorilla per 1 000 producerade produkter.

Och nu skäms jag lite eftersom jag valde den för namnet. Sex on the peach liksom.

Morgonstund har guld i mun.

Den som myntade ordspråket Morgonstund har guld i mun måste ha syftat på helgmornar. Eller så hade han/hon inga barn. Jag älskar lediga mornar. Jag älskar att inte behöva dra upp sömndruckna varma små kroppar i ottan innan solen gått upp. Jag älskar att ha tid att sitta med mina pojkar i soffan och se på julkalendern på tv. Jag älskar att sitta vid frukostbordet länge. Prata om allt och inget. Små barn har många frågor och när man ska klä på dem overallen, borsta tänderna, kamma håret, trösta och fösa ut dem till bilen samtidigt är det svårt att hinna med att svara på alla de där frågorna. Eller svara och svara, åtmistone diskutera dem innan de flyger iväg med de sista novemberlöven.

Varför är tandfen en hon?

Varför är vi så lika?

Vad händer om hunden trampar på en spik?

Hur ritar man en stjärna?

Hur får tomten önskelistan?

Hur hinner han dela ut alla klappar?

Varför är tomten en han?

När kommer jag att tappa alla mina mjölktänder?

Hur lång tid tar det tills jag blir 69?

Och svaren är ju solklara! Eller? tja..eh. 

Sincerely/Helgnjuterskan

Aspirinmask.

Åh! Glömde tipsa om en märklig ansiktsmask som cirkulerar på nätet. Aspirinmasken! Ja, ni hör ju. Enligt, eh...(osäker på den exakta källan så jag låter det vara osagt) så ska masken göra underverk för huden.

Recept på aspirinmask:

5 aspirintabletter

Lite vatten

Mosa tabletterna, tillsätt lite vatten och blanda till en pulvrig sörja. Smeta ut i ansiktet och låt kuren utföra storverk under ca 30 minuter. Skölj bort och du har en slätare, mindre porig, jämnare hud. Enligt ovanstående eh....källa så ska detta vara som en sorts micro kemisk peeling. Jag tycker mig se en klar förbättring av huden efter två behandligar. Mmm, jag tycker nog det.

Yours faithfully//Numera smooth as babys bottom.

Muffintopp.

Dagens innehåll i korthet. Sovmorgon till 9. Banankartongsjakt med Otis på Köpings alla matvarubutiker resulterade i noll banankartonger och tio köpta flyttkartonger. Frukost/lunch/brunch kl 10.30. Dagsgammal kebabpizza kl 12.00 och ett besök på det lokala fiket där vi slog till på en lusselängd. Jag kallar dagens matintag reverse GI chock. Jag känner redan att muffintoppen börjar anta oanade proportioner.

Dagens mest exalterade femåring är Dante som idag har tappat sin första tand. Yeah!

Till tandfen

Får jag ha kvar min tand?

Annars dricker jag glögg mest hela tiden. Och väntar på att flyttkartongerna ska packa sig själva. Det går sådär.

Kan vi åka hem nu.

Tog med mina grabbar på en fredagsbio med jultema. Animerad och tjusig med rappa repliker som mina små inte uppfattade men den var underhålande att se på.

Otis kommentar 25 minuter in i filmen:kan vi åka heeem nuuu!

Morgondagen var egentligen vigd åt Stockholm, Skansen och gamla stans julmarknad men eftersom kommande helger är fyllda till bredden med julbord, avslutningar och julafton så måste vi prioritera packning. Packa, rensa, tvätta, städa. Jippie...typ.