The wizard of cheese.

Vi säger godnatt från filmhögkvarteret i Otis säng. I sällskap av Tom och Jerrys version av Trollkarlen från Oz. Eller som Otis och numera alla i vår familj säjer: Trollkarlen från ost.

Mr Potter.

Vilken lycka när kusin hade en hel Harry Potter utstyrsel (läs skoluniform). Fattades bara glasögonen...inget som inte lite idérikedom kan fixa.

Såhär ser han ut nu mest hela tiden. I samma ögonblick som han slog upp sina stora blå var utstyrseln på. Den och utsmetad kajalpenna.

En el bosque.

Vår skog alldelses runt hörnet är torr och full av doftande eukalyptusträd. En och annan tall finns det med. Det är torrt och sittvänligt till skillnad från de svenska skogarna. Här älskar grabbarna att leka. Dante är alltid Harry Potter och Otis varierar sig genom att välja antingen Ginny eller Hermione.

Salvation.

Kyrkan var en nedsliten gammal basketplan som sett sina bästa dagar. Hål i taken och springor i väggarna som släppte in de envisa solstrålarna. Hur det fungerar när regnet kommer till Valpo under vintern vet jag inte men jag vet att därinne finns det glädje, kärlek och ljus.

Med färger i gult och blått kände jag mig som hemma. Pastorn och hans högra hand drog i gång psalmer på elbas och elgitarr som mest liknade powerballader. Tre flickor flöt runt på golvet i vita blusar med lila sidenskynken, höga hårknutar och med sidenband som matchade deras klädsel. Det var fint att få se. Fina människor med en hopp och tro som jag fick ta del av som en åskådare från läktaren.

Gårdagen i bilder.

Buskillar väntar på bussen och Dante sjunger Justin Bieber för hela grannskapet.

Glasspaus i Viña del mar. Båda tappade givetvis sina glassar i marken och fick sedan äta de tvättade resterna från tallrikar.. Det slår aldrig fel.

Det blåser på månen.

 Det viner och drar från de otätade fönstren. Det blåser crazy vindar ikväll. Det här med isolering och täta fönster verkar vara ett okänt fenomen här i Chile. Ullkoftan och raggsockorna är på och jag tänker att det i det närmaste liknar höst. Det känns lite lätt förvirrande såhär mitt i högsommaren här och mitt i urvintern där.

Det var kvällens väderrapport.

Over and out.

Det börjar kännas lite som hemma.

Morgonmys vid frukostbordet fortsätter med pyssel i soffan. Varför soffan kan man undra? Mjukt och skönt men inte särskilt praktiskt. Dante gör egna böcker och Otis häller ut alla häftstift. Det är som vanligt med andra ord. Det börjar kännas mindre semester och mer hemma. Det känns mysigt.

Ute skiner solen som den gör nästan alla mornar och vi planerar dagens upptåg. Kanske en tur till Viña idag. Jag behöver en laddare till telefonen som jag levt utan i snart en månad. Ganska skönt att vara utan men till terminsstart är det inte så dumt med en smartphone.

För er som tror att vi bara ska semesterfira i detta avlånga land så kan jag informera att så är inte fallet. 28 februari drar allvaret igång med studier på universitet. Jakten på skola/dagis för barnen fortsätter men det är lite klurigt med tanke på att vi befinner oss mitt i semesterfirandet så de flesta skolor är stängda. Vi tror eventuellt att vi kan ha fått ett napp på en skola som ligger nära oss och där vi förmodligen kan ha båda grabbarna. Den 10 februari ska vi träffa rektorn så jag uppdaterar efter mötet.

Men nu är det semester och det gäller att passa att på att njuta. I juli får vi nämnligen bara 2 veckors vinterlov. Livet väntar. Must dash!

Kusin vitamin.

Gardindjungeln.

Dagen har ägnats åt att hitta tyger till gardiner. Jag och svärmor lämnade diskret lunchen med kusinerna och tog oss ner till stan. Efter tre butiker med bottennapp och tyger anno 83 så började jag se framför en gardininport från Sverige men så vips så var den där; butiken med skönaste textilierna. Två unga grabbar med god smak (i mina ögon) ledde oss genom djungeln med tyger. Min blick drogs genast mot ett tyg för att sekunden senare få förklarat att dessa var inporterade från ett företag med namnet IKEA. Haha! Min svenskhet sitter i.

I vilket fall kom vi hem med riktigt härliga metervaror som svärmor ska sätta tänderna i. Förhoppningsvis kan hon kanske lära mig ett eller annat om konsten att sy även om jag tvivlar på att mitt tålamod räcker till för att lyckas med en gardinlängd.

Jag lovar att visa er slutresultatet. Det kommer att bli freakin fab!

Snillen spekulerar.

Otis kommer på de mest briljanta idéer vid sovdags. Han gick muntligen igenom alla som han älskar mest. När han kom in på kusiner så hakade han upp sig vid sina kusiner i Sverige.

Otis: Varför kommer inte Ebba och Johannes hit?

Mamma:Därför att det är så långt att åka.

Otis:Mmm...har de inget flygplan?

Mamma:Nej, gubben. De har inte det.

Otis: Mmm. Men då kan de bygga ett!

Mamma: Mmmm... Nu sover vi gubben.

Vad svarar man på det liksom? Förövrigt så håller grabbarna på och bygger ett flygplan vid lekparken. Dante gömmer noga allt material så inget annat barn ska få tag i våra reservdelar.

En resa i tid och rum.

I Chile betalar man bussen med mynt. Sedlar går väl an men att försöka betala med kort kan man glömma. Lång bort från kontantfria bussar och sms som för mig orsakar nervösa sammanbrott. Från kortsamhället till kontantsamhället. En resa där jag flyttat inte bara från min plats utan uppenbarligen även i tid.

Playa Torpederas.

En molnfri eftermiddag vid Marres gamla lekplats;Playa Torpederas. Tjusigt att ha en strand som lekplats. Själv lekte jag med tallkottar i skogen som liten. Skogen är något jag kan känna sug efter. Bara för att jag vet att jag inte kan komma åt det här. Om jag inte vill åka 8 timmar nedåt i landet och det känns väl kanske lite lätt överdrivet för att känna skogsdoft. 

Dante blickar ut över det Big Blue.

Fina små vikar där vågorna samlar vatten. Perfekt plats för att bara ligga och guppa eller som i Dantes fall öva på simtag.

Västkustkänsla med klippor, alger och krabbor.

Lägg till bildtext

Otis gör som farmor Margot och badar inte i vatten under 20 grader. Det blir med andra ord få bad här vid stilla havets kust som håller en medeltemperatur på...vet faktiskt inte gradantalet men det blir aldrig särskilt varmt med tanke på kalla strömmar och bottenvatten som kommer upp till ytan. I bakgrunden skymtar yours truly fram i chic Bikini Pose.

Att hitta hem.

Jag måste ju berätta att vi höll på att bli med katt igår. Hörde ett frenetiskt jamande och klev ut på balkongen för att få se tre tjejer i yngre tonåren med en kattunge som verkade ha spungit bort. De tittade på mig med stora hundvalpsögon och undrade om inte vi kunde tänka oss att ta hand om den. Om det funkade? Tja, djurvän som man är bjöd vi in kraken på en festmåltid bestående av korv, skinka och mjölk. Sedan tvättade vi av den och plockade av ett gäng loppor för att sedan inse att vi kan fanken inte ha en katt här när grabbarna vaknar. Då är det kört! Plingade på hos tjejerna med den nybadade, finkammade och mätta lilla kattungen i famnen och de tog över där. Vad jag vet så kunde de inte heller ha katten pga av allergi så nu hoppas jag och ber att den lilla kraken klarar sig och hittar hem igen.

Women art.

Change of plans.

 Planen för dagen var att besöka den botaniska trädgården i Viña. Jag hade gjort min hemläxa och var väl medveten att bussarna går mer sällan på helgerna. Efter över 30 minuter i stekande solsken (jag menar kom igen!) fick vi nog och gjorde vår egen spinn på en botanisk trädgård.

Inte en buss så långt ögat når.

Parkhäng i skuggan med glass och cykelturer blev ett värdigt komplement till Jardín Botánico som får sig ett besök under en vardag när bussarna går som de ska.

För 500 pesos (ca 7 kr) får man hyra en cykel under 15 minuter.

God luft.

Marres kusin var på besök hos oss igårkväll. Han bor med sin flickvän i Buenos Aires sedan ett par år tillbaka och han sade att vi är välkomna att sova på hans bäddsoffa any time. Jag känner att det här är en stad man borde ta chansen att se. Inte minst för att världens finaste kollega därhemma är från just Buenos Aires. Då bara måste ju staden matcha hennes fantastiska personlighet. Right.

Apaga la tele. Vive tu vida.

Stäng av tvn, lev ditt liv. Så heter en liten butik på en av Valparaísos 42 kullar. Med Seinfeld i bakgrunden och med datorn i knät erkänner jag mig besegrad av det digitla flödet. Men för nuet, för stunden loggar jag ut. Stänger av. Säger godnatt.

s

Spread a little love.

Han är lite snål med kramarna min förstfödde. Men han gillar att gosa. På hans villkor. Gärna på kvällen när vi läser saga. Inte när mamma fångar honom i leken. Men vem sjutton gillar det?

One lovely blog award.

Jag måste ju visa att jag fått en underbart fin utmärkelse av Miss-Marie. Tack så hemskt mycket!

Så här fint har hon skrivit om min blogg:

Frida - för att jag är så grymt imponerad av hennes flytt till varmare breddgrader med man och barn. Och att hennes son heter Otis, som kanske är det finaste killnamnet någinsin

Nu är tanken att jag ska:

1. Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka. Check!

2. Skriva ned de fem bloggar som man vill lämna awarden vidare till och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem. Not check! Det ska alltså vara bloggar som har färre än 200 läsare per dag och jag har inte en susning om hur man tar reda på sådana här fakta. Hjälp en stackars nybörjare som mig!

3. Till slut hoppas man att de utvalda vill lämna awarden vidare...

Sopaipilla in the making.

Säger man att man gillar något här i Chile så kan man nästan ta för givet att man blir serverad just detta när tillfälle ges. Råkade förövrigt nämna att jag gillade doften av en hudkräm för att sekunden senare få just en burk kräm. Att just denna innehöll snigelsekret försöker jag bortse ifrån. Istället fokuserar jag på den oväntat goda doften och det faktum att den visst ska motverka ålderstecken. Jeez! Så här är man nu. Insorterad i ålderskategorin kring 30 då de första åldertecknen visst ska utplånas...jaja, lika bra att smörja på.

 Svärmor Tamara som förtjänar ett eget inlägg men lite kort kan jag berätta att den här kvinnan har så många fantastiska egenskaper att jag skulle behöva använda endast superlativ för att beskriva henne. Lite av en kvinnlig förebild även om jag önskar att hon skulle tänka lite mer på sig själv och inte alltid sätta andras välbefinnande i främsta rummet. Fast det är ju så hon är. Obeskrivligt generös, omhändertagande och god.

Art Smart.