Delad glädje är dubbel glädje.

Födelsedagsfrulle bestående av en Torta de mil hojas med självaste Batman nedtryckt i de lövtunna bladen och en apelsinjuice. Låter kanske inte jättespännande men det gjorde succé hos våran nyblivna sexåring.

Sömndrycken och rufsig. Ivrig och förväntansfull. Uppspelt och lycklig.

Hade aldrig tänkt bli den där som sympatigav syskon en present då det liksom går lite emot mina principer. Fast föräldraskap krossar på något vis alla principer och man skapar sin egen tro och sina egna "regler". En födelsedag ska vara gnällfri och glad och det blir den om Ottomannen också får vara med och öppna på ett hörn.

 Min första Pisco Sour under tiden här i Chile. Och när passar en sån egentligen bättre än på ens födelsedag.

Mer glass åt folket!

Vissa knöt nya kontakter...

...andra spanade in sandiga konstverk.

Småskitar var nöjda nästan jämt och jag var lika lycklig som vanligt över att få dela min födelsedag tillsammans med min förstfödde.

 Delad glädje är dubbel glädje.

Happy happy.

Efter en ha spenderat en härlig födelsedag mestadels utomhus kommer vi hem och möts av ett jättpaket i hallen. Grymt impad över timingen och lyckliga små pojkar har busat och lekt tills de trötta men belåtna stupade i säng. Inte bara leveransdatumet var imponerande utan även innehållet. -"Men, hur visste de att jag ville ha nattbussen?!" Mamman har förtjust beundrat nya plagg framför badrumsspegeln. Kan bara konstatera att Carlstedts kan!

Stora blå tittade panikslaget ner i stora paketet och undrade och undrade om det kanske, kanske skulle finnas något till liten Otis. Och visst gjorde det det!

Tack!

Afternoon en el plan.

Under en eftermiddag på stan kan man hitta lite vad som helst. Vi var ute efter serpentiner och ballonger till söndagens 6-års kalas och man kan säga att vi hittade rätt. Dum som jag är så missade jag att fota en butik som hade allt för födelsedagen. Det fanns så mycket så att det var på gränsen till perverst. Och hur lätt är det för en blivande 6-åring att välja motiv på servetterna när det finns; Iron Man, Spider Man, Hulken, Avengers och Captain America,bland annat. Kära hjärtanes vilken beslutsångest vi hade.

Dante får alltid en mazarin med tända ljus i som födelsedagsfrukost. I brist på Mazariner (och nej, jag tänker inte försöka mig på att baka några då jag är osams med ugnen) så stod visst den vaniljfyllda bullen överst på önskelistan.

La carnicería.

Otis är en extrem godisälskare så det är en pärs att passera den här typen av stånd. -"Jag ska bara kolla liiite. Mamma! Är det inte lördag?"

Bustos pojkar.

Mini Bustos.

Vackra Valpo.

Där var den visst igen. Den där flätan och, oops tröjan också... "skäms".

                                                                   

Byggare Bustos trivs som fiskar i vatten  i Tío Daniels källare.

Valpo är vackert om kvällen.

Bläta.

Förra året lärde några tjejer i nian mig hur man gör fiskebensflätan. Den där tjusiga flätan som jag alltid avundsjukt suktat efter och som jag trodde endast var för några särskilt utvalda med särskilda skills i fingerfärdighet. Jag med mina jästa prinskorvsfingrar har liksom aldrig kvalat in i den gruppen. Men så surfade jag in hos Miss Marie och återigen så blev jag påmind om flätan. Skam den som ger sig och även om den inte är den snyggaste flätan, så är det nog är faktiskt en fiskebensfläta...tror jag.

Förövrigt så bor jag i min nya universitetströja. Tar faktiskt inte ens av mig den när jag ska sova...det är kallt här på nätterna och jag inser att det förmodligen är dags att tvätta den nu.

Vindflöjel i styv kuling, det är min Dante det.

"Sexåringens evinnerliga kamp för att få omgivningen att bekräfta något han egentligen inte tror på själv, gör honom tidvis krävande. Han kan ändra sig från ett ögonblick till ett annat. Ingenting är bra nog. Hans uppträdande är ungefär lika stabilt som en vindflöjel i styv kuling." (Wahlgren, -84)

Jag känner igen det här beteendet från min egen 6-åring som pendlar i humör. Jag kan se vissa likheter från min fjortisperiod såväl som vid pms humör. Häromdagen när jag frågade hur de haft det på förskolan berättade han att han tyckte att det var lite konstigt att fröken satte sig för att ladda ner Harry Potter and the deathly hallows part 2 och att hon sedan visade filmen för alla 5-6 åringar. Jo, man tackar. Inget fel på fantasin har han i alla fall, den blivande 6-åringen.

Rött är rätt.

Ingen vill veta var du köpt din tröja.

Kamerakrångel ligger bakom den dåliga uppdateringen. Efter en formsvacka är jag tillbaka med mobilbilder som har mycket att önska.

Mycket mer än så hade jag visst inte att berätta...mer än att jag älskar min nya tröja förstås.

En annorlunda papiljott.

Papiljottkvinnan känner sig lite trött. Lite stött och lite trött. Idag tror jag att jag har hört att jag borde klä på mig mer typ 6 gånger. Och för min del är det helt ok men när det tjatas och gnatas om hur barnen är klädda kan jag bli lite stött och lite trött. Jag har ju haft dem ett par år nu och de lever faktiskt. Trots ett nordiskt klimat och allt så lever och andas de. Tror inte att de är sjuka oftare än andra barn eller att de på något vis lider.

Jag har aldrig hört mina föräldrar yttra ett ord om hur vi sköter våra pojkar. Inte ETT ord. Och det är något som jag beundrar dem för. Deras medvetet backande när det kommer till barnuppfostran. De har aldrig önskat några pekpinnar så det sista de vill ge oss är just pekpinnar.

Idag såg jag en liten flicka i samma ålder som Dante kliva på bussen. Hon bar skimask, dunjacka, fleecevantar, mössa och kängor. När jag lämnade lägenheten var det ca 15 grader ute och grabbarna slängde jag in på förskolan i träningsoverall och en allvädersjacka samt en tunn mössa som jag förmodligen inte hade satt på i Sverige men som ändå kändes nödvändig för att fröknarna inte skulle skicka de sociala myndigheterna på mig. När jag satt där och svettades i min skinnjacka på bussen så sade jag ingenting men i smyg led jag lite med flickan och i allmänhet funderar jag på om vi från nordliga länder har en annan temperaturuppfattning.

Potter vs donkey.

I söndags firade vi långhelgen och spenderade en slö eftermiddag vid Lagua verde. Det krävdes en tjock tröja och en varm kaffe men oavsett sommar eller vinter så är stranden aldrig fel. Nångra tappra själar plaskade i vågorna. Några simmade i lagunen men det gav inte ens jag mig på som annars är långt ifrån en badkruka. Minns när jag och mina storebröder badade i stugan medans isen fortfarande låg kvar någon gång i mars.

   

       Potter vs donkey.

Fina åsnor som mös i solen. Mös...låter helmärkligt tycker jag...myste i solen...knepigt det met. Preteritumformen av mysa är helt enkelt ful oavsett.

21 de mayo.

Vi höll oss på behörigt avstånd men längre fram på gatan hade tusentals människor slutit upp för att uttrycka sitt missnöje mot den sittande regeringen. En piñata med presidentens ansikte i monsterstorlek brann men ur den kom varken godis eller guld.

När demonstranterna började smälla av egentillverkade bomber och elda upp staket och annat tyckte vi att det var läge att ta sig hem.

Jag har aldrig i mitt liv sett så många poliser på en sådan liten yta. Helt otroligt! Först kändes det mycket överdrivet men sedan insåg jag behovet när 8000 uppretade demonstranter for fram längs gator och torg för att försöka ta sig till kongressen som var väl avspärrad och skyddad av piketpolisen.

Drama drama.

Här ser det ut som lugnet självt men jag kan intyga att den här måndagen varit allt annat än lugn. Faschinerande att sätta sig på ett lunchcafé under en tv som visade livenyheterna från Valparaíso som under dagen haft besök av herr Piñera. 21 maj är dagen då Chile hyllar Arturo Pratt som slogs vid Iquique men nu var det visst inte de marshernade marinerna som var intresset på tv utan demonstrationerna som gick allt annat än lugnt till. Plötsligt ser vi hur tv-reportrarna spinger efter demonstranter som jagas av poliser med tårgas och vattenbomber. Vi tänker båda att den där gatan ser ju bekant ut för att i samma ögonblick se hur cafépersonalen far runt och drar ner samtliga....vet faktiskt inte vad de heter men vid det röda huset, bakom den röda bilen så ser ni vad jag menar. Och där satt vi någon timme tills det var ok att smita ut bakvägen. Tårgasen var ändå kännbar och vi hoppade på första bästa buss för att ta oss ifrån ångorna som gav upphov till nysningar tårflöde och sveda i näsa och ögon.

Drama drama drama

Merci beaucoup.

Svärfar aka abuelo skickade finaste solglasögonen till hysterisk brud som visst magasinerade bort favoriterna i flytten i vintras. Nu är kopiorna här och helt klart godkända av såväl hysterisk brud som förstfödd son.

Merci!

Lucky you, lucky me.

Har man riktig tur så kan det komma ett paket från sverige en solig lördag.

Ett paket med nya snajdiga kläder och skor.

Och har man riktig tur så finns det svenskt smågodis i paketet.

Och Harry Potter attiraljer.

Får man dessutom fylla hundabstinensen med ett gäng ulliga valpar så är man riktigt tursam.

Tack! Ni gjorde våran dag.