Una noche de asado.

Man måste ju älska att grilla i Chile. Inget på med allt på grillen och sedan sitter alla till bords samtidigt. Här grillar man en hel dag. Typ. Lite kött, lite kyckling, lite chorizo. Man hinner liksom jobba upp en hunger efter att ha lattjat med barn och hundar en stund. När man blir sugen hugger man en choripan i förbifarten. Det är väldigt laidback. Lite kul också att just den här dagen var en fördelsedagsfest för ett födelsedagsbarn som inte dök upp förrän långt senare på eftermiddagen när alla redan börjat äta. Men det är liksom ingen hets, inget gnäll. Här är det mer; "hon kommer väl och gör hon det inte så blir det mer mat till oss" attityd. Men visst kom hon...ett år äldre och allt.

Vi har haft underbara dagar nu påsk och att vi befinner oss i hösten är svårt att tro.

Sandarmén.

Igår uppmättes rekordvärme i Valparaísos hamn med hela 34.5 grader. Folk pustar och stönar över en värme som sällan kommer upp till grader som dessa i denna region. Så vad gör man när värmen sköljer över en? Åker till stranden givetvis. Om luften håller rekordtemperaturer så gör havet detsamma fast åt motsatt håll på skalan. Kombinationen passar mig perfekt. Finns det något bättre än att slänga sig på het sand efter ett uppfriskande dopp.

Otis sandarmé.

Weather is hot, weather is cold.

Weather is changing as the weeks unfold.

Det har hänt något med vädret. Man får stänga om sig på kvällen då det blir för kallt att ha öppet efter att solen har gått ner. På natten stoppar jag om grabbarna med en extra filt och själv sover jag med tights och t-shirt. På mornarna är det ruggigt och golven är kalla. När jag gick för att köpa morgonens bröd fick jag ta på mig en extra kofta och tanterna i kön huttrade trots polojumprar, koftor, långbyxor och kängor. Ay! que hace mucho frío! var några av kommentarerna som hördes i brödkön.

I min värld finns det ingen anledning att sätta på sig vinterjackan för den delen. Något som jag faktiskt ser många chilenare göra. Inte ens när vi lämnade Sverige i januari bar jag vinterjacka. Det blev inte mer en en höstig trenchcoat.

Men, sensommaren når snart sitt slut och övergår till höst och den där väderorättvisan som Dante talar om blir snart ett faktum. Vi har varit orättvisa mot Sverige och nu är det  snart dags för oss att ta vår beskärda del av frusenhet och kyla.

Det blåser på månen.

 Det viner och drar från de otätade fönstren. Det blåser crazy vindar ikväll. Det här med isolering och täta fönster verkar vara ett okänt fenomen här i Chile. Ullkoftan och raggsockorna är på och jag tänker att det i det närmaste liknar höst. Det känns lite lätt förvirrande såhär mitt i högsommaren här och mitt i urvintern där.

Det var kvällens väderrapport.

Over and out.