Happy happy.

Efter en ha spenderat en härlig födelsedag mestadels utomhus kommer vi hem och möts av ett jättpaket i hallen. Grymt impad över timingen och lyckliga små pojkar har busat och lekt tills de trötta men belåtna stupade i säng. Inte bara leveransdatumet var imponerande utan även innehållet. -"Men, hur visste de att jag ville ha nattbussen?!" Mamman har förtjust beundrat nya plagg framför badrumsspegeln. Kan bara konstatera att Carlstedts kan!

Stora blå tittade panikslaget ner i stora paketet och undrade och undrade om det kanske, kanske skulle finnas något till liten Otis. Och visst gjorde det det!

Tack!

Afternoon en el plan.

Under en eftermiddag på stan kan man hitta lite vad som helst. Vi var ute efter serpentiner och ballonger till söndagens 6-års kalas och man kan säga att vi hittade rätt. Dum som jag är så missade jag att fota en butik som hade allt för födelsedagen. Det fanns så mycket så att det var på gränsen till perverst. Och hur lätt är det för en blivande 6-åring att välja motiv på servetterna när det finns; Iron Man, Spider Man, Hulken, Avengers och Captain America,bland annat. Kära hjärtanes vilken beslutsångest vi hade.

Dante får alltid en mazarin med tända ljus i som födelsedagsfrukost. I brist på Mazariner (och nej, jag tänker inte försöka mig på att baka några då jag är osams med ugnen) så stod visst den vaniljfyllda bullen överst på önskelistan.

La carnicería.

Otis är en extrem godisälskare så det är en pärs att passera den här typen av stånd. -"Jag ska bara kolla liiite. Mamma! Är det inte lördag?"

Bustos pojkar.

Mini Bustos.

Vackra Valpo.

Där var den visst igen. Den där flätan och, oops tröjan också... "skäms".

                                                                   

Byggare Bustos trivs som fiskar i vatten  i Tío Daniels källare.

Valpo är vackert om kvällen.

Bläta.

Förra året lärde några tjejer i nian mig hur man gör fiskebensflätan. Den där tjusiga flätan som jag alltid avundsjukt suktat efter och som jag trodde endast var för några särskilt utvalda med särskilda skills i fingerfärdighet. Jag med mina jästa prinskorvsfingrar har liksom aldrig kvalat in i den gruppen. Men så surfade jag in hos Miss Marie och återigen så blev jag påmind om flätan. Skam den som ger sig och även om den inte är den snyggaste flätan, så är det nog är faktiskt en fiskebensfläta...tror jag.

Förövrigt så bor jag i min nya universitetströja. Tar faktiskt inte ens av mig den när jag ska sova...det är kallt här på nätterna och jag inser att det förmodligen är dags att tvätta den nu.

Vindflöjel i styv kuling, det är min Dante det.

"Sexåringens evinnerliga kamp för att få omgivningen att bekräfta något han egentligen inte tror på själv, gör honom tidvis krävande. Han kan ändra sig från ett ögonblick till ett annat. Ingenting är bra nog. Hans uppträdande är ungefär lika stabilt som en vindflöjel i styv kuling." (Wahlgren, -84)

Jag känner igen det här beteendet från min egen 6-åring som pendlar i humör. Jag kan se vissa likheter från min fjortisperiod såväl som vid pms humör. Häromdagen när jag frågade hur de haft det på förskolan berättade han att han tyckte att det var lite konstigt att fröken satte sig för att ladda ner Harry Potter and the deathly hallows part 2 och att hon sedan visade filmen för alla 5-6 åringar. Jo, man tackar. Inget fel på fantasin har han i alla fall, den blivande 6-åringen.

Ingen vill veta var du köpt din tröja.

Kamerakrångel ligger bakom den dåliga uppdateringen. Efter en formsvacka är jag tillbaka med mobilbilder som har mycket att önska.

Mycket mer än så hade jag visst inte att berätta...mer än att jag älskar min nya tröja förstås.

En annorlunda papiljott.

Papiljottkvinnan känner sig lite trött. Lite stött och lite trött. Idag tror jag att jag har hört att jag borde klä på mig mer typ 6 gånger. Och för min del är det helt ok men när det tjatas och gnatas om hur barnen är klädda kan jag bli lite stött och lite trött. Jag har ju haft dem ett par år nu och de lever faktiskt. Trots ett nordiskt klimat och allt så lever och andas de. Tror inte att de är sjuka oftare än andra barn eller att de på något vis lider.

Jag har aldrig hört mina föräldrar yttra ett ord om hur vi sköter våra pojkar. Inte ETT ord. Och det är något som jag beundrar dem för. Deras medvetet backande när det kommer till barnuppfostran. De har aldrig önskat några pekpinnar så det sista de vill ge oss är just pekpinnar.

Idag såg jag en liten flicka i samma ålder som Dante kliva på bussen. Hon bar skimask, dunjacka, fleecevantar, mössa och kängor. När jag lämnade lägenheten var det ca 15 grader ute och grabbarna slängde jag in på förskolan i träningsoverall och en allvädersjacka samt en tunn mössa som jag förmodligen inte hade satt på i Sverige men som ändå kändes nödvändig för att fröknarna inte skulle skicka de sociala myndigheterna på mig. När jag satt där och svettades i min skinnjacka på bussen så sade jag ingenting men i smyg led jag lite med flickan och i allmänhet funderar jag på om vi från nordliga länder har en annan temperaturuppfattning.

21 de mayo.

Vi höll oss på behörigt avstånd men längre fram på gatan hade tusentals människor slutit upp för att uttrycka sitt missnöje mot den sittande regeringen. En piñata med presidentens ansikte i monsterstorlek brann men ur den kom varken godis eller guld.

När demonstranterna började smälla av egentillverkade bomber och elda upp staket och annat tyckte vi att det var läge att ta sig hem.

Jag har aldrig i mitt liv sett så många poliser på en sådan liten yta. Helt otroligt! Först kändes det mycket överdrivet men sedan insåg jag behovet när 8000 uppretade demonstranter for fram längs gator och torg för att försöka ta sig till kongressen som var väl avspärrad och skyddad av piketpolisen.

Drama drama.

Här ser det ut som lugnet självt men jag kan intyga att den här måndagen varit allt annat än lugn. Faschinerande att sätta sig på ett lunchcafé under en tv som visade livenyheterna från Valparaíso som under dagen haft besök av herr Piñera. 21 maj är dagen då Chile hyllar Arturo Pratt som slogs vid Iquique men nu var det visst inte de marshernade marinerna som var intresset på tv utan demonstrationerna som gick allt annat än lugnt till. Plötsligt ser vi hur tv-reportrarna spinger efter demonstranter som jagas av poliser med tårgas och vattenbomber. Vi tänker båda att den där gatan ser ju bekant ut för att i samma ögonblick se hur cafépersonalen far runt och drar ner samtliga....vet faktiskt inte vad de heter men vid det röda huset, bakom den röda bilen så ser ni vad jag menar. Och där satt vi någon timme tills det var ok att smita ut bakvägen. Tårgasen var ändå kännbar och vi hoppade på första bästa buss för att ta oss ifrån ångorna som gav upphov till nysningar tårflöde och sveda i näsa och ögon.

Drama drama drama

Shark attack.

En halvslö torsdag hade poesi på schemat och nu börjar det släppa lite. Nu när jag faktiskt börjar förstå vad professorn säger. Sedan har vi hängt inne, jag och grabbarna. Pyssel, middag, jujutsugrepp och sagoläsning har berikat våran dag.

Grabbarna vid playan igår. Otis med egentillverkade Captain America skölden och Dante med sin krabba i påsen. Han hade tänkt använda delar av den för att tillverka sin egen dräkt som skulle förvandla honom till the crab man. Besviken som få var han när vi idag var tvungna att göra oss av med krabban som drog till sig svärmar av getingar.

Annars försöker jag att inte tänka så mycket på att vi närmar oss den 20/5. Dagen som det talats mycket om den senaste tiden. Dagen då det enligt rykten ska äga rum en massiv jordbävning i Chile. Jag tänker att det är lite som de där profetiorna om jordens undergång. Det var väl någon sådan för bara något år sedan och inte fanken har jorden slutat snurra. Men jordvävningar är nytt för mig och när var och varannan chilenare man möter talar om vad som komma skall blir man lite lätt nipprig. Dagens collectivoförare var cool och menade att det inte finns någon anledning till panik. Händer det så händer det oavsett om du far runt som en yr höna eller inte. Och sker det så är det viktigaste att försöka behålla sitt lugn. Ska försöka komma ihåg det när den förutspådda 10 an på richer slår till. Om inte så skålar vi och hoppas att jorden håller sig lugn sisådär ett halvår till.

You get what you pay for.

Bustos boys utanför Poly Kay. Poly Kay  är mer än det urfåniga namnet. Det är en förskola som består av sala cuna och jardín infantil. Sala cuna rymmer bebisar från 0-1 år. Även om jag tror att det tidigaste man lämnar in bebbarna är vid  ca tre månader. 12 veckors föräldraledighet känns lite fattigt om man jämför med vårt svenska system som ju är ett av världens mest förmånliga i världen när det gäller föräldraledighet.

Jardín infantil är som vår svenska förskola med 3-4 åringarna i Básica PreKinder och 5-6 åringarna i Kinder som är som sverieges förskoleklass. Vid sex fyllda åker man upp i Primero Básico som är ettan. De här skitungarna är inseperable så Otis hänger med storbor i

 Kinder.

Dante började ettan i en offentlig skola med 37 små 6-åringar på en fröken. Med lite flyt fanns det vid vissa tillfällen en extra resurs. Dante är ju fortfarande 5 år och börjar inte förskoleklass förrän till hösten så vi insåg snabbt att han förmodligen skulle få mer hjälp med språket på en förskola med mer resurser. Att vi dessutom kunde ha båda grabbarna på samma förskola och med en sträcka på ett par hundra meter från vårat hem gjorde inte saken sämre.

Vi är mycket nöjda med förskolan som har varierade aktiviteter även om det är mycket mer strikt och diciplinerat än vad en svensk förskola är där frilek har ett betydligt större utrymme än det i princip ickeexisterande lekandet här. Däremot kommer de hem och kan rabbla yrken på engelska samt sjunger om five little monkeys. Matte, spanska, engelska samt No och So står på schemat. Och en hel massa pysslande som vi såg ett smakprov på från mors dag.

Här är de åtta barn i varje klass med en fröken i varje klass samt några extra tías som finns som extra stöd. Behöver jag tillägga att detta är en helprivat förskola. Här får man vad man betalar för. Mina killar är glada och mår bra och då betalar jag gärna för det. Precis som jag får göra för mina egna studier här då utbildning är en del av konsumtionen som herr president uttrycker det. Ett privilegium för vissa lyckliga och inte en likvärdig utbildning för alla. Som lärare får man inte lite ont magen. Inte lite alls.

As if.

Idag har vi fortsatt firandet av mors dag och idag uppvaktades Moes mor also known as Svärran. Jag har ätit så mycket att det står mig upp i halsen. Så passande med måndag när jag kan börja mitt nya liv igen. As if.

Nu har jag i princip bara 4 veckors studier kvar innan terminen går mot sitt slut. I slutet av juni ska de sista tentorna vara avklarade och sedan är det bara att vänta in betyg. Sedan blir det ett par veckors ledighet innan vi klurar ut vad nästa termin har i sitt sköte.

Det var visst bara det jag skulle berätta. Det här kan vara världens tråkigaste blogginlägg. Ja, jag tror nog det.

Jag och min tamburin.

Jag gillar fredagarna lite extra här. Inte bara för att fredagen innebär början på helgen. Inte bara för att fredagen innebär föreläsning av världens roligaste irländare. Utan det jag gillar mest är att jag får sitta lite längre i bussen. Filosofera och bara insupa kustremsan på väg till skolan. Ibland med musik i öronen, ibland utan. Idag med en man i 50-års åldern som frenetiskt spelade på sina kongotrummor och sedan samlade in slantar med sin tamburin.

Jag kan sakna pluggtiden i sverige då jag pendlade i bil. Älskar att åka bil själv. Världens bästa tid för självreflektion. Och högsång. Det blir lite mindre av den varan när man åker kollektivt. Ännu är jag inte redo för att ge mig ut med tamburinen.

Det är väl det som kallas råtta.

En månad till 29. Sista året i rutan mellan 20-30. Året som verkar vara kickoff för kråksparkarnas intågande. Åren med toksolande tar ut sin rätt. Men jag försmäktar inte. Har inget emot att bli äldre. Intalar mig att kråksparkar är charmigt, karaktärsbyggande och småsexigt. Framförallt på män...varför är det så?

Däremot är tiden ett fenomen som gärna kan få tagga ner lite. Tidens rätt som man kan se på kråksparkarna men ännu tydligare genom sina barn. Kommer så väl ihåg storebror som sade "Shit, Frida, när du är 30 kommer du att ha en 7-åring" Höhö, tänkte jag, never gonna happen...och nu är vi snart där. I framtiden.

Förövrigt vill jag höja min chilenska frisör till skyarna. Han har lyckats med konstticket att färga mitt hår till min naturliga gråbeiga utväxt. I folkmun även kallat råttfärg. Nu ska jag på riktigt försöka ge fan i att färga. Fram för naturliga Frida.

Fast jag kan höra mig själv säga "Vore det inte fräscht med lite slingor såhär till våren..." Håll truten ska jag säga till henne. Dessutom är det höst här!

Reflektion.

Igår diskuterades kvinnan under en lektion i kultur och kommunikation. Vi kom inte helt otippat in på kvinnans rätt till att välja över sitt öde och abortfrågan som är en het potatis här i Chile. I ett klassrum med bara amerikaner, en danska och en tyska så tystnade samtliga amerikaner som i övrigt är skickliga debattörer och ivriga med att yttrycka sina åsikter. Man har liksom stereotyp bilden av amerikanen som den som vräker ur sitt emotionella bagage utan vidare men kanske är det så att just abortfrågan är extremt tabu i Amerikat. Jag vet inte...I sverige debatterade vi tunga ämnen som abort, dödsstraff och andra kontroverser i högstadieålder så för mig är det ingen big deal att ventilera åsikter och respektera varandras åsikter. Är det månne just kulturellt betingat? Man talar om lyckliga teman men mindre om olyckliga? I Amerikat alltså.

Det är väl just lite av problemet i Chile också. Att man inte ens vill diskutera det faktum att kvinnor riskerar att dömas till fängelse i tre år efter en illegal utförd abort. Man kan tycka att kvinnan straffats nog. Man kan tycka men tydligen inte säga.

It´s all about the details.

Valpo smyckas efter devisen more is more. Och visst funkar det.

"När vi drömmer ensamma är det bara en dröm, när vi drömmer med andra är det början på verkligheten." Typ.

Färgglada gatan.

Valpo om hösten/vintern må vara regnigt och grått stundtals men staden sprakar av färg ändå.

Konsten och kreativiteten hittar överallt. En tråkig lykstolpe blir pyntad med allehanda ting som kapsyler eller snäckor.

                                                                  Färgglada gatan.

Uppe på kullen skymtar en hiss som jag inte vet om den är i bruk men jag tror det. Tvättlinesystemen är fräna med gamla kablar som man drar i för att skjutsa ut och in tvätt.(se röda huset) Tvätt som förövrigt aldrig torkar här med tanke på luftfuktigheten. Jag tvättade grabbarnas uniformer i fredags och inte fanken var de torra i morse (måndag). De fick gå civilklädda.