Drama drama.

Här ser det ut som lugnet självt men jag kan intyga att den här måndagen varit allt annat än lugn. Faschinerande att sätta sig på ett lunchcafé under en tv som visade livenyheterna från Valparaíso som under dagen haft besök av herr Piñera. 21 maj är dagen då Chile hyllar Arturo Pratt som slogs vid Iquique men nu var det visst inte de marshernade marinerna som var intresset på tv utan demonstrationerna som gick allt annat än lugnt till. Plötsligt ser vi hur tv-reportrarna spinger efter demonstranter som jagas av poliser med tårgas och vattenbomber. Vi tänker båda att den där gatan ser ju bekant ut för att i samma ögonblick se hur cafépersonalen far runt och drar ner samtliga....vet faktiskt inte vad de heter men vid det röda huset, bakom den röda bilen så ser ni vad jag menar. Och där satt vi någon timme tills det var ok att smita ut bakvägen. Tårgasen var ändå kännbar och vi hoppade på första bästa buss för att ta oss ifrån ångorna som gav upphov till nysningar tårflöde och sveda i näsa och ögon.

Drama drama drama

You get what you pay for.

Bustos boys utanför Poly Kay. Poly Kay  är mer än det urfåniga namnet. Det är en förskola som består av sala cuna och jardín infantil. Sala cuna rymmer bebisar från 0-1 år. Även om jag tror att det tidigaste man lämnar in bebbarna är vid  ca tre månader. 12 veckors föräldraledighet känns lite fattigt om man jämför med vårt svenska system som ju är ett av världens mest förmånliga i världen när det gäller föräldraledighet.

Jardín infantil är som vår svenska förskola med 3-4 åringarna i Básica PreKinder och 5-6 åringarna i Kinder som är som sverieges förskoleklass. Vid sex fyllda åker man upp i Primero Básico som är ettan. De här skitungarna är inseperable så Otis hänger med storbor i

 Kinder.

Dante började ettan i en offentlig skola med 37 små 6-åringar på en fröken. Med lite flyt fanns det vid vissa tillfällen en extra resurs. Dante är ju fortfarande 5 år och börjar inte förskoleklass förrän till hösten så vi insåg snabbt att han förmodligen skulle få mer hjälp med språket på en förskola med mer resurser. Att vi dessutom kunde ha båda grabbarna på samma förskola och med en sträcka på ett par hundra meter från vårat hem gjorde inte saken sämre.

Vi är mycket nöjda med förskolan som har varierade aktiviteter även om det är mycket mer strikt och diciplinerat än vad en svensk förskola är där frilek har ett betydligt större utrymme än det i princip ickeexisterande lekandet här. Däremot kommer de hem och kan rabbla yrken på engelska samt sjunger om five little monkeys. Matte, spanska, engelska samt No och So står på schemat. Och en hel massa pysslande som vi såg ett smakprov på från mors dag.

Här är de åtta barn i varje klass med en fröken i varje klass samt några extra tías som finns som extra stöd. Behöver jag tillägga att detta är en helprivat förskola. Här får man vad man betalar för. Mina killar är glada och mår bra och då betalar jag gärna för det. Precis som jag får göra för mina egna studier här då utbildning är en del av konsumtionen som herr president uttrycker det. Ett privilegium för vissa lyckliga och inte en likvärdig utbildning för alla. Som lärare får man inte lite ont magen. Inte lite alls.

Reflektion.

Igår diskuterades kvinnan under en lektion i kultur och kommunikation. Vi kom inte helt otippat in på kvinnans rätt till att välja över sitt öde och abortfrågan som är en het potatis här i Chile. I ett klassrum med bara amerikaner, en danska och en tyska så tystnade samtliga amerikaner som i övrigt är skickliga debattörer och ivriga med att yttrycka sina åsikter. Man har liksom stereotyp bilden av amerikanen som den som vräker ur sitt emotionella bagage utan vidare men kanske är det så att just abortfrågan är extremt tabu i Amerikat. Jag vet inte...I sverige debatterade vi tunga ämnen som abort, dödsstraff och andra kontroverser i högstadieålder så för mig är det ingen big deal att ventilera åsikter och respektera varandras åsikter. Är det månne just kulturellt betingat? Man talar om lyckliga teman men mindre om olyckliga? I Amerikat alltså.

Det är väl just lite av problemet i Chile också. Att man inte ens vill diskutera det faktum att kvinnor riskerar att dömas till fängelse i tre år efter en illegal utförd abort. Man kan tycka att kvinnan straffats nog. Man kan tycka men tydligen inte säga.

Det är ett spel och vi är pjäserna.

Jag är vansinnigt dålig på fotboll. Alltid varit kommer alltid att vara. Fötterna samarbetar inte och bollen sparkas aldrig åt det håll som det var tänkt. Men så gick jag ju bara på den där enda fotbollsträningen som 6-åring. Vände hemma och stack till gymnastiksalen. Vem vill sparka på en boll när man kan volta?

De här grabbarna gillar båda. Fast Dante kör mer nån Kung Fu variant med mycket kroppskontakt och fighting. En och annan spark på bollen blir det väl då och då. Otis kör mer handboll än fotboll men han gillar det. Utom när han får bollen på näsan.

Så här ser förresten flertalet gräsmattor ut i denna region. Vem fasen vattnar gräset när man jobbar 12 timmar mån-lör men knappt får ihop till brödfödan. Här syns det vem som har pengar och råd att vattna sin gräsmatta. Här kan man ta på klasskillnaderna. Men det ser ju fint ut på pappret med den relativt låga arbetslösheten och den blomstrande ekonomin. För det är ju klart, hellre anställa många för skitlöner än få för mer. Eller så kanske man skulle ta och ändra på systemet och fördela pengarna som faktiskt finns i det här landet lite mer vettigt över landets invånare. I Chile finns det fem personer som äger typ allt. Deras tillgångar är högre än de fem miljoner människor som lever på minimlöner eller under existensminimum. Säger en hel del eller hur? Behöver jag nämna att herr President är inräknad i topp fem.

Första maj.

Första maj och staden står still. Än så länge men klockan är trots allt bara 09.09. Om ett par timmar ska det visst vara ett jädra hallabalo. Chilenarna är fenomenala demonstranter. När vi skickar runt listor för namnunderskrifter marscherar de i massor. Idag blir det förmodligen lite mer folk än hemma på hökartorget under första maj.

Svärmor menar att det är för farligt att gå ut med barnen idag men ibland kör hon så hårt med skrämselpropaganda så man har svårt att tro hennes ord. Lite oldschool sådär med vargar som kommer på kvällen och liknande. Vi får väl se hur vi gör. Om vi åker ner en sväng och står på behörigt avstånd. Känns som att man vill se det. Tänker på mamma som jämt brukade ta med mig ut för att se på första majtågen som marscherade genom vår lilla stad på den tiden.

Fantastiskt ändå att folk går ihop en dag som denna. Står upp för varandra och visar stöd och sympati. Tycker mig se för lite av sånt idag. Man ser saker med nya ögon här. I ett land med extremt stora klasskillnader som under högerstyre växer sig allt större kan jag förstå människor vilja att demonstrera på riktigt. Tar jag en promenad runt hörnet så hänger husen från branterna. Vissa hus har inte ens någon elektricitet. Många arbetare når inte ens upp till minilönen på ca 1800 svenska kronor. Unga mödrar som bär på bebisar. Allt för unga för att bära på bebisar. Flickor som aldrig kommer att sätta sin fot på ett universitet. De har inte den rätten. Det kommer inte att vända för dem.  Deras eventuella minilön räcker inte ens för att täcka kostnaden för blöjor och mjölk. Går man förbi kongressen ser man senatornerna stiga in i sina vrålåk. Senatorerna som nyligen förhandlat upp sina löner med 2 miljoner pesos (ca 25000 kr). De tjänar liknande summor som senatorerna i USA, ca 200 000 kr. Men minimilönen i USA går upp betydligt högre än till 1800 svenska kr i månaden med sina 7.25 dollar i timmen. De chilenska senatorerna har nyligen klubbat igenom att inte ens en diskussion om abort får äga rum under detta år, eller om det var under de kommande två åren. Och då pratar vi om aborto teurapéutico. Alltså en abort som sker på medicinska grunder. Finns det en risk för moderns liv? Kommer barnet födas livsodugligt?

Aborto sí, aborto no. Eso lo decido yo. Planscher som prytt Valparaísos gator under den senaste månaden.

 Dessa frågor får alltså inte ens diskuteras i kongressen. Inte ens diskuteras!

Så de illegala aborterna forsätter att äga rum. Med konsekvenser som bla ofrivillig barnlöshet i framtiden eller andra medicinska problem väljer den 15 åriga flickan kanske ändå att behålla sitt barn. Om hon ens har ett val.

Men varför ska dessa frågor diskuteras när det finns viktigare saker att besluta om? Som exempelvis en höjning av senatorernas löner.