It´s a Zucchini.

Frukt och grönsaksmarknaden på onsdagar brukar innebära svårigheter att ta sig hem. Så även denna gång. Jag såg knappt ut från collectivon för alla kassar och särskilt trevligt var det nog inte för mina medpassagerare. Men what to do, a girl´s gotta eat. Och när du får 6 monster till squash för 14 kr så känns det nästan dumt att motstå.

För köttfärsfyllda squash gratinerade i ugn kan ju vara något utav det godaste som finns. Grabbarna åt bara fyllningen då de hävdar att squash är konstigt. Det de inte visste var att fyllningen i huvudsak bestod av just innanmätet av squashen. 1-0 till mig. Inte så konstigt after all.

Flottfaktor 100 %.

Hemma efter lektion och lägenhetn är tom på barn och män. *Njuter*. Jag borde tvätta, städa och framförallt plugga men jag tänker bara sitta här i soffan med min flottiga pirog med smält ost och skinka som är inlindat i friterad smördeg. Ja ni hör ju, förfallet..

Lunch klockan 16:22...det är verkligen att vara tillbaka i studentlivet med noll rutiner. Fast det är inte riktigt så illa som det låter. Rutinerna är vips tillbaka så fort barnen kliver in genom dörren. Då ska det badas, klippas naglar, matas, läsas, kramas och pussas. Vilken tur att jag har mina grabbar som håller ordning på mig. Som ger mig sådan enorm styrka och glädje varje dag.

Min bensin.

Una noche de asado.

Man måste ju älska att grilla i Chile. Inget på med allt på grillen och sedan sitter alla till bords samtidigt. Här grillar man en hel dag. Typ. Lite kött, lite kyckling, lite chorizo. Man hinner liksom jobba upp en hunger efter att ha lattjat med barn och hundar en stund. När man blir sugen hugger man en choripan i förbifarten. Det är väldigt laidback. Lite kul också att just den här dagen var en fördelsedagsfest för ett födelsedagsbarn som inte dök upp förrän långt senare på eftermiddagen när alla redan börjat äta. Men det är liksom ingen hets, inget gnäll. Här är det mer; "hon kommer väl och gör hon det inte så blir det mer mat till oss" attityd. Men visst kom hon...ett år äldre och allt.

Vi har haft underbara dagar nu påsk och att vi befinner oss i hösten är svårt att tro.

Tatsushi Valparaíso.

Eftermiddagsbus i parken efter att en konstig mamma kommit hem från frisören.

Vi har sjunkit ihop i soffan framför en dubbad Benny Hill ackomjaread av en svart katt i glasen, efter en sushimiddag tillsammans med vänner. Apropå sushi så äts den här i Chile med färskost (typ Philadelphia, i själva rullen alltså) och

 avocado såklart. Chilenarna har avocado på allt!

Grabbarna fick lyxa till det och somnade framför Peter Pan på datorn. Nu snarkar de ikapp skavfötters i samma säng. Prinskorvarna ❤

Los Pinos.

Jag är en förfärlig bloggerska. Jag vet. Det har varit Huidobro och andra gamla poeter som fått min uppmärksamhet under den snart gångna veckan. Är det bara måndag och fredag hos er också?

                                                     Klassisk vägskylt uppe på kullarna.

Annars har jag satt i mig en halv getost och okynnesätit dulce de leche direkt ur burken. Till middag!

Det är en sån där dag ni vet, när man bara måste lyssna på sina begär. Nyttig kan jag vara i morgon. Kanske.

Bildregn från helgen.

Mendoza blev så mycket bättre än vi hade tänkt oss. Det blev verkligen en semester och ett spännande miljöombyte. Vi har bland annat besökt Mendozas aquarium och serpentarium.

Dante viskar Harry Potter spells...

...och spanar in kycklingspindlar. Inte mer gemensamt än håret på kroppen. Hellre ormar än spindlar har jag nu konstaterat. Otäcka håriga små monster.

Grabbarna kan lukta sig till lekplatser.

Mycket bad blev det.

Otis är en liten badkruka och håller sig på säkert avstånd från den stora poolen. Leksaksarmén är aldrig långt borta.

Vi har badat i en kall bubbelbad.

Och njutit av sötsliskiga frukostar....

...och underbara café cortados.

Tittat på demonstrationer utförda av människorättsgrupper. Demonstrationer som vi tror rör militärkuppen som ägde rum i Argentina för 36 år sedan. Över 30000 argentinare "försvann" och många torterades och dödades vid koncentrationslägret Campo de mayo.

Mamman har hittat för många skor. Argentina kan skor!

Vi har mötts av Valparaísos fantastiska kustlinje som bjöd på en underbar solnedgång.

Otis: Är vi hemma i Chilet nu?

Ja, vi är visst det. Hemma fast borta.

Söt som socker. Flummig som få.

Små Bustos pojkar sover. Stor Bustos är på fotbollsmatch. Jag var inte på humör för skrikande fans och överfulla bussar i en stillastående trafik på väg hem. Njuter av gott rött vin och lugn och ro. Ska spana in New girl som man bara måste gilla med tanke på huvudrollsinnehavaren. Zooey Deshanel är söt som socker och flummig som få.

Vi åt världens godaste glass på Plaza Aníbal Pinto. Annars var Dantes Batmantidning dagens roligaste. Efter cykel på Plaza Victoria såklart. Man får passa på att cykla när man befinner sig på plan mark. Något som inte är helt vanligt i den här staden.

Fruta fresca.

Två dagar i veckan smäller de upp stånd efter stånd längs Avenida Argentina. Igår kväll såg vi hur hela familjer hjälptes åt att plocka varorna från lastbilarna för att ladda upp inför morgondagen. Sedan hller de läger vid sina små stånd. Hjälper sina ståndsgrannar och sippar på sitt te. Nio till midnatt håller de igång. Frukt och grönskasmarknaden på Avenida Argentina är helt sjuk. I positiv bemärkning alltså.

En liten snutt av en underbar marknad. Lägg förövrigt märke till frukthandlaren som hoppar fram i kulisserna. Han hade de godaste mandarinerna. Helt klart.

Frukfaten är fyllda till bredden men i det här hushållet räcker det inte särskilt länge. Ingen risk att grabbarna inte får i sig sina fem frukt och grönt om dagen. Jag får nästan hejda dem.

A seiscientos pesitos kiliiitooo!

Smurfig glass.

Det har varit fattigt med fikor under våra två månader här i Chile. Fikakulturen är inte alls som hemma i Lattens förlovade land. Men skam den som ger sig. Idag hittade vi ett trevligt litet fik som serverade gott kaffe och fina glassar.

Äntligen en fin café cortado.

Ingen kvällsmat kommer att behövas efter denna glassbomb.

Smurfig glass kan förtäras på flera sätt.

Off we go.

Färsk lax, gott grönt och persikor med valnötter i honung gör en fin fedagslunch. Pappan är i Santiago under dagen och vi dansar, gympar och kollar på Snobben. Det är sådär fredagsmysigt som det bara kan vara på fredagar.

Löjligt förtjust över mitt senaste tillskott i skosamlingen. De finns i alla färger, de är hållbara, grymt sköna och de har det förtjusande priset av 42 riksdaler. Dessutom väger de precis ingenting vilket innebär att jag kan frakta med mig ett par stycken. Så hojta till kära amigas om ni är intresserade så fraktar Fridolina hem dem.

Lekparken kallar.

Off we go.

Potato, potaato. Ödet som vilar i födelsens händer.

Jag slutar aldrig fascineras över frukten och grönsakerna här. Och priserna! Mer än en gång står jag med stora ögon när handlaren nämner priset. Förväntar mig liksom att de snart ska säga att de skojar eller att de av misstag räknade fel. Men det händer aldrig.

Dagens frukt och grönt shopping bestod utav: 3 gigantiska färska majskolvar, en rejäl bit pumpa, oändliga mängder basilika som för övrigt ser genmanipulerad ut, 4 päron av monsterstorlek, ett halvt kg gröna bönor, ett gäng potatis, vitlök och lök. För detta betalade vi ca 34 kr.

Sedan kostar dagis för ett barn ca 1200 kr i månaden (privat). Det priset gäller för 50 %, dvs mellan 8.00-12.00 och inga måltider inkluderas i priset. Dessutom betalar man själv för allt material. Material såsom:pennor, papper, sudd, lera och hygienartiklar (handduk, tandborste, muggar etc.) Materialet är är inte frivilligt att köpa in utan man får en lista med artiklar som ska medtagas vid skolstart. Dessutom ska barnen ha overall alt skoluniform. Man kan konstatera att barnomsorg och skola inte är direkt gratis här.

 Det finns givetvis skolor som är subventionerade men de lärare som väljer att arbeta på en skola med låg lön är få och undervisningens kvalitée styrs i vissa fall därefter. Maten som serveras till de barn som inte har möjlighet att ta med lunchlåda håller inte heller den någon högre kvalité och många av dessa barn är beroende av stipendium eller liknande för att överhuvudtaget ha en chans att ta sig vidare med universitetsstudier. Chansen att "tävla" om de prestigefyllda och realtivt få stipendium försvåras om man läser på en skola som inte ens har engelska som basutbud i utbildningen. Så life goes on as usual. Ens öde vilar i födelsens händer.

Samtidigt som uniformerna och overaller ska få barnen att känna sig trygga och jämlika undrar jag hur föräldrar som lever på minimilön (ca 2200 kr i månaden) har råd att köpa in material och uniformer till sina barn och dessutom klara vardagen. Kan tänka mig ångesten inför skolstart när allt ifrån jacka till skor kommer på en lista och måste köpas in till alla barn. I Sverige slänger man in ungarna på dagis i privata kläder. Inte behöver man egentligen köpa något särskilt inför skolstart. Det är skilda världar i mångt och mycket. Blir barnen dessutom sjuka så kan slutnotan bli riktigt hög. Sjukvården i Chile är ett kapitel för sig och jag som visst förlorade den röda tråden för länge sedan får skriva vidare som sjukvården och föräkringarnas förlovade land vid ett annat tillfälle.

Slutligen kan jag väl avrunda med att vi hemma ser färska grönsaker och frukt som en lyx. Vid föräldraledighet och arbetslöshet var frukt något vi valde att dra ner på. Det blev helt enkelt för dyrt. Däremot har vi alltid haft möjlighet att skicka våra barn till en förskola där allt ingår och med fantastisk och kunnig personal utan att behöva betala några jättepengar. Dessutom täcker barnbidraget gått och väl in de pengar man får lägga ut för barnomsorg i Sverige. Här käkar ungarna gott om grönt men en bra skola är en lyx som inte alla har råd med. 

Supersmurfen.

Sitter i soffan framför supersmurfen för 78 gången i ordningen. Otis har utvecklat någon sorts beroende när det gäller smurfarna. Rösterna är en smula...enerverande.

Tredje koppen kaffe börjar göra sitt. Kaffe är något jag verkligen saknar. Riktigt starkt, gott, svenskt kaffe. Pappas kaffe som nästan lämnar tungan svart. Kaffestunderpå verandan hos Camilla. Aldrig diskuterar man så bra som över en kopp kaffe.

Här får man leta med ljus och lykta efter riktigt kaffe. Kaffekulturen är ickeexisterande här och för en junkie som jag blir det ibland lite tradigt med Nescafe.

Kaffet som består av den här fantastiska livsräddaren Nescafe tradicion och en skvätt mjölk.

 Det finns bara långhållbarhetsmjölk här. Eller pulver och det kan jag klara mig utan. Att hitta färsk mjölk här är lite av en lyx. Drycken intages i den här fantastiska muggen som tillhör lägenheten. Den är så ful så att den nästan blir snygg. Lägg märke till min eminenta känsla för färgkoordination och hur väl jag matchar koppens ränder med skeden.

Hepp, dags att kicka igång den här mulna onsdagen.

Chao amigos!