Bildregn från en påskhelg.

En solig påskafton som spenderades i Viña. Solen sken, havet var blått, gräset var grönt, barnen var glada och churrosen var utsökta.

En fin dag.

Cheesy stuff.

Med två små barn som märker av att de blir hungriga med samma framförhållning som de blir kissnödiga, dvs ingen alls, lämnas lite eller ingen tid till att strosa runt för att hitta små trevliga restauranter. Istället kastar man sig ner på första bästa ställe och när de dessutom har en familjepizza med en liter cola alt öl samt slänger in en pommes!?! som tillbehör för typ 83 spänn så är saken biff.

 Det är oflådigt flott. Men gott.

 Ungefär precis så här rosenskimrande och rar var Otis under tiden vi väntade på pizzan. Han lät liite mer än bilden visar. Det var en lång väntan och när maten kom var övriga gäster samt personal minst lika glada som vi över att få njuta av en stunds lugn.

Dante pysslar med kort...

...när han inte nästan trillar i fontäner.

Efter almuerzo.

Det är semstertider i Chile och gator och torg är fulla från morgon till sen kväll. Stranden är inget undantag. Vill man ligga lite för sig själv ska man satsa på att åka ner innan lunch men det är egentligen inget bra alternativ då solen är alldeles för stark vid den tiden. Efter almuerzo är alltså grejen. För oss samt resten av Valparaisos invånare och ett gäng turister.

Lite lätt överbefolkad playa.

Färdigbadade och sådär skönt efter stranden dåsiga.

Gårdagen i bilder.

Buskillar väntar på bussen och Dante sjunger Justin Bieber för hela grannskapet.

Glasspaus i Viña del mar. Båda tappade givetvis sina glassar i marken och fick sedan äta de tvättade resterna från tallrikar.. Det slår aldrig fel.

Det börjar kännas lite som hemma.

Morgonmys vid frukostbordet fortsätter med pyssel i soffan. Varför soffan kan man undra? Mjukt och skönt men inte särskilt praktiskt. Dante gör egna böcker och Otis häller ut alla häftstift. Det är som vanligt med andra ord. Det börjar kännas mindre semester och mer hemma. Det känns mysigt.

Ute skiner solen som den gör nästan alla mornar och vi planerar dagens upptåg. Kanske en tur till Viña idag. Jag behöver en laddare till telefonen som jag levt utan i snart en månad. Ganska skönt att vara utan men till terminsstart är det inte så dumt med en smartphone.

För er som tror att vi bara ska semesterfira i detta avlånga land så kan jag informera att så är inte fallet. 28 februari drar allvaret igång med studier på universitet. Jakten på skola/dagis för barnen fortsätter men det är lite klurigt med tanke på att vi befinner oss mitt i semesterfirandet så de flesta skolor är stängda. Vi tror eventuellt att vi kan ha fått ett napp på en skola som ligger nära oss och där vi förmodligen kan ha båda grabbarna. Den 10 februari ska vi träffa rektorn så jag uppdaterar efter mötet.

Men nu är det semester och det gäller att passa att på att njuta. I juli får vi nämnligen bara 2 veckors vinterlov. Livet väntar. Must dash!

Change of plans.

 Planen för dagen var att besöka den botaniska trädgården i Viña. Jag hade gjort min hemläxa och var väl medveten att bussarna går mer sällan på helgerna. Efter över 30 minuter i stekande solsken (jag menar kom igen!) fick vi nog och gjorde vår egen spinn på en botanisk trädgård.

Inte en buss så långt ögat når.

Parkhäng i skuggan med glass och cykelturer blev ett värdigt komplement till Jardín Botánico som får sig ett besök under en vardag när bussarna går som de ska.

För 500 pesos (ca 7 kr) får man hyra en cykel under 15 minuter.

Boardwalk, Playa Acapulco.

Idag var det hett. Så vi tog oss till strandkanten. Grabbarma spontanbadade i kalsongerna och vi torkade på gräset i halvskuggan.

Mitt begär efter Mote con huesillo*  stillades. Omöjligt att ens försöka stå emot churros* med...japp, ni gissade det: manjar!

*Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det...typ karamellsaft med kanel, korn och torkad persika som fått svälla. Det låter precis hur mysko som helt men är förvånansvärt gott.

*Churros är en sorts friterad munk som man äter som den är, fylld med manjar eller toppad med florsocker. Eller så gör man som jag och äter den med allt.

Gargamel är inte min kusin.

Dante undrar varför det luktar så mycket överallt i den här staden. Här har vi svaret.

Träffade en man vid ett stånd på marknaden som bott i Jakobsberg i 14 år. De där 14 åren är jag lite tveksam till då han upprepade frasen "Hej jag heter...vad heter du?  Han har utsett sig själv som min personlige grönsakshandlare.

Det här diggar jag. Färska blommor finns dagligen för några femmor.

Lite renare, lite snyggare, lite mer turister. Det är Viña del mar.

Framför oss ligger ståtliga Shreraton Miramar och utanför skrek sig småflickorna hesa över det faktum att viss herr Bieber befinner sig just där. Dante gillar Justin och tyckte att vi kunde bo där istället. Tyvärr inte riktigt i vår prisklass.

Crazy vågor och ingen tid att läsa julklappsromanerna på stranden.

Badkillen nr 1.

Chilenarna har sommarlov vilket syns på den överbefolkade stranden. Vi åkte dit runt 17.00 för att slippa den värsta solen. (Lite jobbigt för en soldyrkare som jag) och jag i min naiva lilla bubbla tänkte att nu har nog de flesta rört sig hemåt. Think again.

Otis och kusin Sofi Isidora. Vid Otis kvällsfilosoferande så konstaterade han att Gargamel inte är hans kusin men att Sofia är det .Tur är väl det. Sofia slår Gargamel alla dagar och jag vilar hellre ögonen på den här lilla skönheten.