En annorlunda papiljott.

Papiljottkvinnan känner sig lite trött. Lite stött och lite trött. Idag tror jag att jag har hört att jag borde klä på mig mer typ 6 gånger. Och för min del är det helt ok men när det tjatas och gnatas om hur barnen är klädda kan jag bli lite stött och lite trött. Jag har ju haft dem ett par år nu och de lever faktiskt. Trots ett nordiskt klimat och allt så lever och andas de. Tror inte att de är sjuka oftare än andra barn eller att de på något vis lider.

Jag har aldrig hört mina föräldrar yttra ett ord om hur vi sköter våra pojkar. Inte ETT ord. Och det är något som jag beundrar dem för. Deras medvetet backande när det kommer till barnuppfostran. De har aldrig önskat några pekpinnar så det sista de vill ge oss är just pekpinnar.

Idag såg jag en liten flicka i samma ålder som Dante kliva på bussen. Hon bar skimask, dunjacka, fleecevantar, mössa och kängor. När jag lämnade lägenheten var det ca 15 grader ute och grabbarna slängde jag in på förskolan i träningsoverall och en allvädersjacka samt en tunn mössa som jag förmodligen inte hade satt på i Sverige men som ändå kändes nödvändig för att fröknarna inte skulle skicka de sociala myndigheterna på mig. När jag satt där och svettades i min skinnjacka på bussen så sade jag ingenting men i smyg led jag lite med flickan och i allmänhet funderar jag på om vi från nordliga länder har en annan temperaturuppfattning.

Lucky you, lucky me.

Har man riktig tur så kan det komma ett paket från sverige en solig lördag.

Ett paket med nya snajdiga kläder och skor.

Och har man riktig tur så finns det svenskt smågodis i paketet.

Och Harry Potter attiraljer.

Får man dessutom fylla hundabstinensen med ett gäng ulliga valpar så är man riktigt tursam.

Tack! Ni gjorde våran dag.

Söndags slackers.

När söndagen kommer till Valpo går pulsen ner. Männisomyllret minskar och ljudnivån är annorlunda. Ett lugn tar över staden på söndagar och jag inte bara gillar det. Jag behöver det. Som inbiten småstadstjej blir jag lite lätt nipprig av att vistas bland folkmassor och galen trafik dagligen. Ibland behöver man en paus. Man kan nästan se på grabbarna med när det blir överstimulerade. Istället för att bli hyper blir blicken nästan tom. Som i trans möter vi alla människor på gatorna och då blir suget efter vår lilla stad stort. Svampskogen med Floyd, cykelturerna och sjöbad.

Jag tror att jag får göra slut med facebook under de svenska sommarmånaderna annars är jag rädd att jag får krupp.

                                                             Förevigade grabbar på J-cruz.

                                                                     Coolaste biblioteket.

                                                                   Godaste chorillanan.

Ett besvär värt besväret.

När man just skrivit tenta i kultur är det lätt att man stannar upp och reflekterar lite över begreppet. Kultur. Det vi säger, gör och tror på. Tror vi på det vi säger och gör?

Som det här med barn. Mina avkommor ter sig som barbarer om man jämför med chilenska barn. I Sverige är de kanske lite mer barbarer än genomsnittet men här avviker de definitivt ifrån mänden. Jag fascineras något enormt över barn som kan gå en hel dag och vara rena. Mina barn blir liksom skitiga redan innan de kliver utanför dörren. Oftast ser de ut ungefär som på bilden under. Och jag vill tro att det är hälsosamt. Man kan liksom se att de finns, att de leker. Och det är besvärligt, visst är det det men det är ett besvär värt besväret. Fläckar som inte går bort hur mycket man än gnuggar. Naglar med så mycket skit under att det tar dagar att få bort det.

När de kommer från förskolan här så är de vattenkammade och parfymerade. När man hämtar upp dem från föskolan i Sverige ser det ut som att de rullat runt i lera vilket de förmodligen gjort också.

Inget är bättre eller sämre det är bara väldigt olika. Här är man oerhört försiktig med barnen. Man ser inga ungar som klättrar i träd eller knappt i klätterställningar. Och gör de det så står det en vuxen två steg ifrån och säger cuidado, cuidado, cuidado! Te vas a caer! (försiktigt, försiktigt, försiktigt! Du kommer att ramla!). Nu generaliserar jag såklart men utifrån mitt perspektiv och det jag ser ute bland kusiner och i lekparker och inom förskolan så ser det ut så här.

 Jag skäms att jag ibland skäms för de här små rackarna. Jag ska sluta upp med det och se grabbarna som en frisk fläkt i den chilenska renhet/försiktighetsbubblan. Ett bidragande till den kulturella mångfalden. Man måste ju ramla ibland för att lära sig gränserna. Våga smutsa ner sig för att kunna prova på riktigt. Det är väl därför vi har tvättmaskiner. Och bamseplåster.

Chile vs Sverige 1-1.

Läser om snökaos hemma i Sverige den 20 april och tänker att vi har det väldigt bra här i vår 20 gradiga höst. Svala kvällar, svala mornar, underbara soliga dagar. De mulna gråkalla dagar vi har haft kan jag räkna på en hand. Vädermässigt kan jag konstatera det ytterst överraskande resultatet; Chile vs Sverige 1-0.

Vi har haft något litet efterskalv men nu känns allt lite futtigt i jämförelse med tisdagsmorgonens skalv. Svärmor har varit här och föreläst om försiktighetsåtgärder när det gäller gas och annat samt att vi måste vara väl förberedda genom att exempelvis sova med kläderna på. Enligt henne så har experter tydligen förutspått ytterligare ett kraftigt skalv den närmaste tiden men jag vete sjutton om man ska lita på sånt... När det gäller resultaten angående jordskalv/jorbävningar tar sverige hem segern. Chile vs Sverige 0-1.

Hade en stor presentation på spanska igår under 90 minuter. Har varit riktigt spänd över den och det är så fantastiskt skönt att den är gjord nu. Att det dessutom är fredag idag gör ju inte saken sämre. Nu ska jag åka till Viña och krossa tenta sedan är det fredagsmys för hela slanten. Dante har önskat Chili con Carne så bönorna ligger så fint i blöt och väntar på att få tillagas.

Ett stort grattis skickar jag till min fina storebror. Oj, vad gammal du är nu!

Det blåser på månen.

 Det viner och drar från de otätade fönstren. Det blåser crazy vindar ikväll. Det här med isolering och täta fönster verkar vara ett okänt fenomen här i Chile. Ullkoftan och raggsockorna är på och jag tänker att det i det närmaste liknar höst. Det känns lite lätt förvirrande såhär mitt i högsommaren här och mitt i urvintern där.

Det var kvällens väderrapport.

Over and out.

Gardindjungeln.

Dagen har ägnats åt att hitta tyger till gardiner. Jag och svärmor lämnade diskret lunchen med kusinerna och tog oss ner till stan. Efter tre butiker med bottennapp och tyger anno 83 så började jag se framför en gardininport från Sverige men så vips så var den där; butiken med skönaste textilierna. Två unga grabbar med god smak (i mina ögon) ledde oss genom djungeln med tyger. Min blick drogs genast mot ett tyg för att sekunden senare få förklarat att dessa var inporterade från ett företag med namnet IKEA. Haha! Min svenskhet sitter i.

I vilket fall kom vi hem med riktigt härliga metervaror som svärmor ska sätta tänderna i. Förhoppningsvis kan hon kanske lära mig ett eller annat om konsten att sy även om jag tvivlar på att mitt tålamod räcker till för att lyckas med en gardinlängd.

Jag lovar att visa er slutresultatet. Det kommer att bli freakin fab!