Delad glädje är dubbel glädje.

Födelsedagsfrulle bestående av en Torta de mil hojas med självaste Batman nedtryckt i de lövtunna bladen och en apelsinjuice. Låter kanske inte jättespännande men det gjorde succé hos våran nyblivna sexåring.

Sömndrycken och rufsig. Ivrig och förväntansfull. Uppspelt och lycklig.

Hade aldrig tänkt bli den där som sympatigav syskon en present då det liksom går lite emot mina principer. Fast föräldraskap krossar på något vis alla principer och man skapar sin egen tro och sina egna "regler". En födelsedag ska vara gnällfri och glad och det blir den om Ottomannen också får vara med och öppna på ett hörn.

 Min första Pisco Sour under tiden här i Chile. Och när passar en sån egentligen bättre än på ens födelsedag.

Mer glass åt folket!

Vissa knöt nya kontakter...

...andra spanade in sandiga konstverk.

Småskitar var nöjda nästan jämt och jag var lika lycklig som vanligt över att få dela min födelsedag tillsammans med min förstfödde.

 Delad glädje är dubbel glädje.

Happy happy.

Efter en ha spenderat en härlig födelsedag mestadels utomhus kommer vi hem och möts av ett jättpaket i hallen. Grymt impad över timingen och lyckliga små pojkar har busat och lekt tills de trötta men belåtna stupade i säng. Inte bara leveransdatumet var imponerande utan även innehållet. -"Men, hur visste de att jag ville ha nattbussen?!" Mamman har förtjust beundrat nya plagg framför badrumsspegeln. Kan bara konstatera att Carlstedts kan!

Stora blå tittade panikslaget ner i stora paketet och undrade och undrade om det kanske, kanske skulle finnas något till liten Otis. Och visst gjorde det det!

Tack!

Vindflöjel i styv kuling, det är min Dante det.

"Sexåringens evinnerliga kamp för att få omgivningen att bekräfta något han egentligen inte tror på själv, gör honom tidvis krävande. Han kan ändra sig från ett ögonblick till ett annat. Ingenting är bra nog. Hans uppträdande är ungefär lika stabilt som en vindflöjel i styv kuling." (Wahlgren, -84)

Jag känner igen det här beteendet från min egen 6-åring som pendlar i humör. Jag kan se vissa likheter från min fjortisperiod såväl som vid pms humör. Häromdagen när jag frågade hur de haft det på förskolan berättade han att han tyckte att det var lite konstigt att fröken satte sig för att ladda ner Harry Potter and the deathly hallows part 2 och att hon sedan visade filmen för alla 5-6 åringar. Jo, man tackar. Inget fel på fantasin har han i alla fall, den blivande 6-åringen.

Krabbor och fjäderfän.

Dessa busungar tar man gärna inte med till universitet så när svärmor är sjuk så får man göra det bästa av den nyvunna fritiden. Vi åkte till stranden såklart.

Vattnet var isande kallt men solen värmde skönt. Jag blev bjuden på lingontårta och öl. (sand och alger)

 

Den här godbiten ligger nu på balkongen. Dante ville ha den i sitt rum och jag ville inte ens ha med den på bussen men vi kompromissade så nu ligger den på balkongen nån dag till innan den börjar lukta allt för mycket.

Ninjago time.

Lycka är när småpojkar hittar en bortglömd Ninjaoplatta från fjolårets Legoland resa. Succé!

På samma gata.

På samma gata promenerar hundarna på asfalt som inte hunnit stelna. Förevigade små tassar.

På samma gata samsas slott...

...och kojor.

På samma gata hittar grabbarna grus på bus i vanlig ordning.

På samma gata hittar jag en underbar hund som verkade ha korsats mellan en dalmatin, labrador och tax. En prickig liten limpa som lade sig på rygg i solen och bara myste. Den där pricken tar vi hem till Floyd! tyckte Dante. Om det vore så enkelt. Som jag önskar att det vore det.

Firad med stil.

Finaste halsbandet har Otis gjort av sugrör som han klippt och trätt på tråd. Fantastiskt!

                  Dante hade övat på dagis, drillad av fröken läste han en dikt högt för mig.

Mamita, dame un besito para  que me vaya bien. Yo quiero ganarme un lucerito  y una estrella también.

 Det fanns visst en fortsättning men den hade han glömt bort. Men kan man egentligen begära mer. Mina ögon var tårfyllda hjärtat alldeles fullt av kärlek.

Sådan mor sådant rynk.

Grabbar på förskola och snart ska jag bege mig ner för poesi. Jag hade tänkt att den kursen skulle vara den som jag liksom gled igenom men oh no. Den kursen är den jag får slita llra mest med. Extra jobbigt blir det när man ska skriva uppsatssvar på två A4  per fråga och inte förstår frågorna. Klurigt...

Roligare är det att spendera en eftermiddag med ett sånt här litet troll. Charmtroll är vad han är den här lilla herrn. Såg att vi visst är lite lika ändå. Om inte annat så rynkar vi näsan på samma sätt när vi ler.

Pablo de Rokha var det visst jag skulle läsa. Hamnade på ett sidospår. Passerar veckorna förresten lika fort hos er? För här det extremt vad fort tiden går.

Min bästa vän hunden.

Promenerade hem från plugget igår eftermiddag. Det var så underbart skönt med en sol som värmde och inte brände. Kavajen över axeln och en fläktande bris. Träffade ett par hundar på väg hem som jag pratade med varav en morrade till och gjorde ett utfall. Första hittills som visat agg. Först blev jag sur och muttrade "jamen skit i det då byracka" men så tänkte jag efter lite och inte kan jag klandra den stackaren. Vem är jag att döma den när jag inte känner till refenrensramarna den lever efter. Vem vet vad den varit med om? Historien bakom morrandet. Det är inte utan att man känner en viss likhet mellan hund och människa. Inte så konstigt att vi dras mot varann.

Dagens insikt blir att se bakom morrandet. Det finns alltid en förklaring.

Idérikedom att avundas.

Man måste ju älska deras initiativförmåga och kreativitet! Dessa hmm...kartongubbar pysslade de ihop helt på egen hand medan jag slängde ihop en Chili con carne. Oj, vad präktig jag lät...har visst kikat in för mycket hos Underbara Clara.

Och som de lekte med dem!

Tema Harry Potter såklart.

Flyga drake.

Det blev en fantastisk söndagseftermiddag med en tre timmars hike på obebyggda cerros. Utsikten är så makalöst vacker så att man nästam blir religös. Tar andan ur en.

Halvsvettiga handflator av att hålla i småpojkar nära bergskanterna.

                                               Vi fick lite fart på draken trots fattig vind.

Vill vara nära nu.

Gud vad jag saknar idag. Önskar att han låg här och snarkade med sitt tunga huvud över mina lår. Jag vill gosa in mig i bröstkorgen och känna värmen och doften av min fina Floyd. Titta in i de mörkbruna ögonen som alltid är så lugna och trygga. Som aldrig skulle göra något ont. Smeka de långa tassarna och killa lite i pälsen mellan trampdynorna. Smeka med handen över den långa ryggraden där pälsen skiftar i en mörkare ton och där stråna är grövre. Saknaden efter en hund är nästan omänsklig och nu längtar jag så efter min hund. Min partner in crime. Som förjer varje steg jag tar, även in på toaletten. Vill liksom vara nära hela tiden.

Vill vara nära nu.

Flottfaktor 100 %.

Hemma efter lektion och lägenhetn är tom på barn och män. *Njuter*. Jag borde tvätta, städa och framförallt plugga men jag tänker bara sitta här i soffan med min flottiga pirog med smält ost och skinka som är inlindat i friterad smördeg. Ja ni hör ju, förfallet..

Lunch klockan 16:22...det är verkligen att vara tillbaka i studentlivet med noll rutiner. Fast det är inte riktigt så illa som det låter. Rutinerna är vips tillbaka så fort barnen kliver in genom dörren. Då ska det badas, klippas naglar, matas, läsas, kramas och pussas. Vilken tur att jag har mina grabbar som håller ordning på mig. Som ger mig sådan enorm styrka och glädje varje dag.

Min bensin.

Bildregn från en påskhelg.

En solig påskafton som spenderades i Viña. Solen sken, havet var blått, gräset var grönt, barnen var glada och churrosen var utsökta.

En fin dag.