Ofrivilligt vaggad till söms.

Det skakade hos oss igår kväll. Jag blev lite lätt hyper och började snegla på flyktvägar. Barnen åt flingor och tittade på tv och märkte inte ett dyft. Kikade ut från balkongen och såg grannarna stå och diskutera att det här var nog ändå en 4.5.

De här skalven orsakar små mörka moln över min annars nykära bubbla som jag befinner mig i. Jag känner mig hjälplös som uppe i luften när turbulensen sätter i. Efteråt märkligt hög på adrenalin. Bieffekten risig sömn. Sängen gungade och gardinerna fladdrade men det var bara i mitt huvud. Tror jag.

Googlade info som en patient som vill sätta sin egen diagnos och visst var det ett skalv. Ett skalv med en styrka på 5,6 som inträffade 16 mil norr om Valparaíso. Tänker på jordbävningen i Chile som ägde rum för två år sedan. Tänker att gradinerna förmodligen fladdrade krafitgare då än vad de gjorde i natt.

Apropå färgämnen.

Man skulle kunna tro att Otis sugit på en läskig orange klubba under en timma sisådär. Man skulle kunna tro det...i verkligheten så har han tagit tre klunkar fanta. Jepp, chilenarna är inte lika hispiga när det gäller att tillsätta färgämnen i...tja allt.

Nu är ju fantan på bilden visserligen orange. Men ändå!

Un camino por Cerro Alegre.

En av favoritkullarna. Cerro Alegre. Lugnet, grönskan, konsten, butikerna, utsikten, gränderna. Den perfekta "Vad ska vi hitta på" utflykten. För inte tröttnar man när ögat dras mot nya osedda objekt, lukter eller smaker. Jag smakade på en naturlig juice gjord på färska frukter och bär.

Välförtjänt paus i skuggan. Solen tar något så extremt här. Ozonhålet rör sig över Chile och vi kletar in oss med  faktor 30, 50 och 70. Och vi går ut på eftermiddagen när solens strålar mattas av något och värmen är mildare. För nu mina vänner har värmen kommit. Nu är det varmt. Riktigt varmt.

Un día en Reñaca.

Mackorna packade. Legogubbarna med. Off to the beach.

You are what you drive.

I ❤ Valparaíso.

La vista espectacular.

Ihopsjunken i soffan med ett glas rött. Det chilenska röda finns i fler upplagor här och det kostar nödvändigtvis inte skjortan.

Idag har vi annars lyckats bada i pool, ätit sopaipilla*, gått på marknad och ätit ljuvligt söt frukt och promenerat längs kringelkrokiga backar.

*Sopaipilla=en typ av friterat bröd med pumpa (correct me if I´m mistaken). Ätes precis som den är eller med pebre som är en sorts tomatsalsa gjord på typ tomat (döh), vitlök, koriander och lök. Eller så äter man sopaipillan med chancaca som är en söt varm sås gjord på råsocker, honung? och en liten dutt av apelsinskal. Inte helt oväntat för en sweet toth som jag så är det sista alternativet min personliga favorit.

Ett kg vindruvor kostar 800 pesos= 10 kr. Helt ok.

Kusin Tiare, Marre, syster Jacqueline och systerdotter Millaray bärandes på Isidora som hör ihop med kusin Tiare.

Härligt men farligt.

Det fanns lördagsgodis! Otis valde läskiga rosa klubbor och färgen på tungan sitter kvar än. Dante väljer alltid kakor före godis och så även denna gång.

Annars har jag mest suttit med den här donnan i famnen idag. Isidora har ögon som man drunknar i och kinder som uppmuntrar till nyp. Dante tycker att vi ska skaffa oss en likadan fast jag tvivlar på att vi skulle lyckas med färgerna. Det är något alldeles särskilt att känna tyngden från ett litet barn som söker genom picka sig fram över nyckelbenen. Härligt, härligt men farligt, farligt!