Rosita! Chilenita!
Någon haj såg vi inte men ett helt gäng sjölejon.
På alla hjärtans dag tog vi en båt och åkte runt i hamnen. Guiden vrålade information om Valparaíso och Dante satt och höll för öronen hela turen och Otis som var extremt förväntansfull somnade lagom tills vi lättat ankar.
Men det var mysigt.
"I always wonder why birds choose to stay in the same place when they can fly anywhere on the earth. Then I ask myself the same question..." —Harun Yahya
torsdag 16 februari 2012
onsdag 15 februari 2012
Supersmurfen.
Sitter i soffan framför supersmurfen för 78 gången i ordningen. Otis har utvecklat någon sorts beroende när det gäller smurfarna. Rösterna är en smula...enerverande.
Tredje koppen kaffe börjar göra sitt. Kaffe är något jag verkligen saknar. Riktigt starkt, gott, svenskt kaffe. Pappas kaffe som nästan lämnar tungan svart. Kaffestunderpå verandan hos Camilla. Aldrig diskuterar man så bra som över en kopp kaffe.
Här får man leta med ljus och lykta efter riktigt kaffe. Kaffekulturen är ickeexisterande här och för en junkie som jag blir det ibland lite tradigt med Nescafe.
Hepp, dags att kicka igång den här mulna onsdagen.
Chao amigos!
tisdag 14 februari 2012
You can't take the stripe out of the zebra.
Nejmenvisstsörru!
Hanna gillar min Zebrakofta och vill se hemmapics så den här är till dig H! Två flugor i en smäll liksom.
Det blev zebra för hela slanten. Jag vet inte vad det är med mig? Men det passar min livskris/ålderkris som handen i handsken. "Är det inte lite gay?" var Marres spontana kommentar.
| De där larviga vita florgardinerna under är kvarlevor från föregående hyresgäst. Tvättade givetvis. För intresserade skriver Annika om just dessa i ett inlägg från Colombia. Det är ju lite pensionärsvarning över dem men pensionär som möter zebra funkar nästan eller vad säger ni? |
| Trött på att agera rekvesita och stylas med nysydda kuddfodral. Dessa bilder var förövrigt strategiskt utvalda då det här var den enda platsen som inte var La gran cagada¨¨ som man säger på Chilenska. Fler hemmabilder kommer! |
Cincerely/Zebrakvinnan
Midnatt i Paris.
På tal om film så kan jag rekommendera Midnight in Paris som lämnade mig alldeles Paristörstande. Woody Allen fastnade jag för som trettonåring när jag och mamma såg "Everyone says I love you" på en charmig gammal biograf i Västerås på tiden innan SF slog upp sina jättechabrak.
Owen är underbar i vanlig ordning och Rachel McAdams är ju ett av mina kvinnliga frikort. Skitsnygg är vad hon är! Fast hennes rollkaraktär i den här filmen är riktigt påfrestande.
Mmm. Paris kan man se igen. Och igen. Och igen.
Owen är underbar i vanlig ordning och Rachel McAdams är ju ett av mina kvinnliga frikort. Skitsnygg är vad hon är! Fast hennes rollkaraktär i den här filmen är riktigt påfrestande.
Mmm. Paris kan man se igen. Och igen. Och igen.
Buena vista social club.
Ett besök i Valparaíso blir inte komplett utan ett besök på J Cruz. Restaurangen, puben, museet. Stället som lever långt framåt småtimmarna, som alltid har levande musik från lokala förmågor. Här uppmuntras man lämna ett litet foto, om man mot förmodan skulle lyckas hitta en yta att sätta upp det på eller så skriver man en rad på duken. På J. Cruz serveras endast en rätt och det är Chorillana som finns på flertalet ställen men det är här den allra helst äts. Med en aji som inte går av för hackor och en öl till det så är måltiden allt annat än LCHF (Som debatteras inne hos Sara idag) men i mina ögon är den komplett.
| Jag vet inte vad som hände men på något vis lyckades vi få till tema orange igår. |
| "Rita på borden!!! De är ju tokiga på det här stället!" -Dante 5 år. |
Etiketter:
Familj,
Kärlek,
Leva och bo,
Mat och dryck,
Valparaíso
söndag 12 februari 2012
I've got a Gal in Kalamazoo .
| Vackra vyer. |
| Elefanten Frida. Hmp. Jo, man tackar. |
| Välgödd gepard. |
| Trött men lycklig kille. |
lördag 11 februari 2012
'Round the Cape Horn to Valparaiso.
Känner mig klen. Sov bort halva dagen igår och det hör inte till vanligheterna. Otis är småsnörvlig och hans blöta pussar på mig verkar ha gett resultat när det gäller smittöverföring.
| Där det inte finns färg sätter man till färg. Det är Valparaíso. |
| Vanlig vägskylt. |
| Vackra väggmålningar pryder gator och gränder. Målningar som började som politiska budskap under 60-talet inan militärregimen med Pinochet i spetsen målade över allt som som inte föll i smaken. |
| Under 90-talet när Pinochet klev av makten efter 17 års styre började konstnärer återigen fylla Valparaíso med vackra målningar. |
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
