Shark attack.

En halvslö torsdag hade poesi på schemat och nu börjar det släppa lite. Nu när jag faktiskt börjar förstå vad professorn säger. Sedan har vi hängt inne, jag och grabbarna. Pyssel, middag, jujutsugrepp och sagoläsning har berikat våran dag.

Grabbarna vid playan igår. Otis med egentillverkade Captain America skölden och Dante med sin krabba i påsen. Han hade tänkt använda delar av den för att tillverka sin egen dräkt som skulle förvandla honom till the crab man. Besviken som få var han när vi idag var tvungna att göra oss av med krabban som drog till sig svärmar av getingar.

Annars försöker jag att inte tänka så mycket på att vi närmar oss den 20/5. Dagen som det talats mycket om den senaste tiden. Dagen då det enligt rykten ska äga rum en massiv jordbävning i Chile. Jag tänker att det är lite som de där profetiorna om jordens undergång. Det var väl någon sådan för bara något år sedan och inte fanken har jorden slutat snurra. Men jordvävningar är nytt för mig och när var och varannan chilenare man möter talar om vad som komma skall blir man lite lätt nipprig. Dagens collectivoförare var cool och menade att det inte finns någon anledning till panik. Händer det så händer det oavsett om du far runt som en yr höna eller inte. Och sker det så är det viktigaste att försöka behålla sitt lugn. Ska försöka komma ihåg det när den förutspådda 10 an på richer slår till. Om inte så skålar vi och hoppas att jorden håller sig lugn sisådär ett halvår till.

Krabbor och fjäderfän.

Dessa busungar tar man gärna inte med till universitet så när svärmor är sjuk så får man göra det bästa av den nyvunna fritiden. Vi åkte till stranden såklart.

Vattnet var isande kallt men solen värmde skönt. Jag blev bjuden på lingontårta och öl. (sand och alger)

 

Den här godbiten ligger nu på balkongen. Dante ville ha den i sitt rum och jag ville inte ens ha med den på bussen men vi kompromissade så nu ligger den på balkongen nån dag till innan den börjar lukta allt för mycket.

Ninjago time.

Lycka är när småpojkar hittar en bortglömd Ninjaoplatta från fjolårets Legoland resa. Succé!

You get what you pay for.

Bustos boys utanför Poly Kay. Poly Kay  är mer än det urfåniga namnet. Det är en förskola som består av sala cuna och jardín infantil. Sala cuna rymmer bebisar från 0-1 år. Även om jag tror att det tidigaste man lämnar in bebbarna är vid  ca tre månader. 12 veckors föräldraledighet känns lite fattigt om man jämför med vårt svenska system som ju är ett av världens mest förmånliga i världen när det gäller föräldraledighet.

Jardín infantil är som vår svenska förskola med 3-4 åringarna i Básica PreKinder och 5-6 åringarna i Kinder som är som sverieges förskoleklass. Vid sex fyllda åker man upp i Primero Básico som är ettan. De här skitungarna är inseperable så Otis hänger med storbor i

 Kinder.

Dante började ettan i en offentlig skola med 37 små 6-åringar på en fröken. Med lite flyt fanns det vid vissa tillfällen en extra resurs. Dante är ju fortfarande 5 år och börjar inte förskoleklass förrän till hösten så vi insåg snabbt att han förmodligen skulle få mer hjälp med språket på en förskola med mer resurser. Att vi dessutom kunde ha båda grabbarna på samma förskola och med en sträcka på ett par hundra meter från vårat hem gjorde inte saken sämre.

Vi är mycket nöjda med förskolan som har varierade aktiviteter även om det är mycket mer strikt och diciplinerat än vad en svensk förskola är där frilek har ett betydligt större utrymme än det i princip ickeexisterande lekandet här. Däremot kommer de hem och kan rabbla yrken på engelska samt sjunger om five little monkeys. Matte, spanska, engelska samt No och So står på schemat. Och en hel massa pysslande som vi såg ett smakprov på från mors dag.

Här är de åtta barn i varje klass med en fröken i varje klass samt några extra tías som finns som extra stöd. Behöver jag tillägga att detta är en helprivat förskola. Här får man vad man betalar för. Mina killar är glada och mår bra och då betalar jag gärna för det. Precis som jag får göra för mina egna studier här då utbildning är en del av konsumtionen som herr president uttrycker det. Ett privilegium för vissa lyckliga och inte en likvärdig utbildning för alla. Som lärare får man inte lite ont magen. Inte lite alls.

På samma gata.

På samma gata promenerar hundarna på asfalt som inte hunnit stelna. Förevigade små tassar.

På samma gata samsas slott...

...och kojor.

På samma gata hittar grabbarna grus på bus i vanlig ordning.

På samma gata hittar jag en underbar hund som verkade ha korsats mellan en dalmatin, labrador och tax. En prickig liten limpa som lade sig på rygg i solen och bara myste. Den där pricken tar vi hem till Floyd! tyckte Dante. Om det vore så enkelt. Som jag önskar att det vore det.

As if.

Idag har vi fortsatt firandet av mors dag och idag uppvaktades Moes mor also known as Svärran. Jag har ätit så mycket att det står mig upp i halsen. Så passande med måndag när jag kan börja mitt nya liv igen. As if.

Nu har jag i princip bara 4 veckors studier kvar innan terminen går mot sitt slut. I slutet av juni ska de sista tentorna vara avklarade och sedan är det bara att vänta in betyg. Sedan blir det ett par veckors ledighet innan vi klurar ut vad nästa termin har i sitt sköte.

Det var visst bara det jag skulle berätta. Det här kan vara världens tråkigaste blogginlägg. Ja, jag tror nog det.

Firad med stil.

Finaste halsbandet har Otis gjort av sugrör som han klippt och trätt på tråd. Fantastiskt!

                  Dante hade övat på dagis, drillad av fröken läste han en dikt högt för mig.

Mamita, dame un besito para  que me vaya bien. Yo quiero ganarme un lucerito  y una estrella también.

 Det fanns visst en fortsättning men den hade han glömt bort. Men kan man egentligen begära mer. Mina ögon var tårfyllda hjärtat alldeles fullt av kärlek.