Man får ta tillvara på helgen nu när Moe jobbar så dant. Med heltid och restid på dryga timmen blir det långa dagar. Idag har vi söndagsspatserat på vad jag tror är Cerro Bellavista. Vackra målningar som pryder väggarna blir en härlig kontrast till den hundbajs som täcker trottoarerna. Ett tag blev stanken outhärdlig för Otis som har en känslig nos. Så outhärdlig att lunchen kom upp.
Vacker litet torg med mosaikhjärtan i olika storlekar och färger.
De fallna löven vittnar om hösten som kommit till paradisdalen.
Vi spanade in Valpos gamla fängelse som inte fungerat som fängelse sedan 1999 utom som nu används som kulturcenter som ordnar teatrar och andra spektakel. Gräsplanerna fick tummen upp av grabbarna som saknar ofarliga ytor att springa på. De blev rena turistattraktionen när de tumlade runt som två vildingar i gräset.
Det regnar ute och det är rått och fuktigt. Marre bakar sopapilla med kidsen och jag värmer fossingarna framför "brasan". Det är sådär lungt och mysigt som det bara kan vara på söndagar. Det borde nästan heta söndagsmys kan jag tycka. Fredagen blir liksom så hysteriskt mysig så att det nästan inte blir mysigt. På söndagen sänker man sina ambitioner och myser på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar