Det är väl det som kallas råtta.

En månad till 29. Sista året i rutan mellan 20-30. Året som verkar vara kickoff för kråksparkarnas intågande. Åren med toksolande tar ut sin rätt. Men jag försmäktar inte. Har inget emot att bli äldre. Intalar mig att kråksparkar är charmigt, karaktärsbyggande och småsexigt. Framförallt på män...varför är det så?

Däremot är tiden ett fenomen som gärna kan få tagga ner lite. Tidens rätt som man kan se på kråksparkarna men ännu tydligare genom sina barn. Kommer så väl ihåg storebror som sade "Shit, Frida, när du är 30 kommer du att ha en 7-åring" Höhö, tänkte jag, never gonna happen...och nu är vi snart där. I framtiden.

Förövrigt vill jag höja min chilenska frisör till skyarna. Han har lyckats med konstticket att färga mitt hår till min naturliga gråbeiga utväxt. I folkmun även kallat råttfärg. Nu ska jag på riktigt försöka ge fan i att färga. Fram för naturliga Frida.

Fast jag kan höra mig själv säga "Vore det inte fräscht med lite slingor såhär till våren..." Håll truten ska jag säga till henne. Dessutom är det höst här!