Promenerade hem från plugget igår eftermiddag. Det var så underbart skönt med en sol som värmde och inte brände. Kavajen över axeln och en fläktande bris. Träffade ett par hundar på väg hem som jag pratade med varav en morrade till och gjorde ett utfall. Första hittills som visat agg. Först blev jag sur och muttrade "jamen skit i det då byracka" men så tänkte jag efter lite och inte kan jag klandra den stackaren. Vem är jag att döma den när jag inte känner till refenrensramarna den lever efter. Vem vet vad den varit med om? Historien bakom morrandet. Det är inte utan att man känner en viss likhet mellan hund och människa. Inte så konstigt att vi dras mot varann.
Dagens insikt blir att se bakom morrandet. Det finns alltid en förklaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar