Gargamel är inte min kusin.

Dante undrar varför det luktar så mycket överallt i den här staden. Här har vi svaret.

Träffade en man vid ett stånd på marknaden som bott i Jakobsberg i 14 år. De där 14 åren är jag lite tveksam till då han upprepade frasen "Hej jag heter...vad heter du?  Han har utsett sig själv som min personlige grönsakshandlare.

Det här diggar jag. Färska blommor finns dagligen för några femmor.

Lite renare, lite snyggare, lite mer turister. Det är Viña del mar.

Framför oss ligger ståtliga Shreraton Miramar och utanför skrek sig småflickorna hesa över det faktum att viss herr Bieber befinner sig just där. Dante gillar Justin och tyckte att vi kunde bo där istället. Tyvärr inte riktigt i vår prisklass.

Crazy vågor och ingen tid att läsa julklappsromanerna på stranden.

Badkillen nr 1.

Chilenarna har sommarlov vilket syns på den överbefolkade stranden. Vi åkte dit runt 17.00 för att slippa den värsta solen. (Lite jobbigt för en soldyrkare som jag) och jag i min naiva lilla bubbla tänkte att nu har nog de flesta rört sig hemåt. Think again.

Otis och kusin Sofi Isidora. Vid Otis kvällsfilosoferande så konstaterade han att Gargamel inte är hans kusin men att Sofia är det .Tur är väl det. Sofia slår Gargamel alla dagar och jag vilar hellre ögonen på den här lilla skönheten.

Getting to know the neighbourhood.

Killarna är nöjda med lekparken utanför huset.

                                                                     
                                                                         Vid vår port.

                                                                              Här bor vi.

Reserapport.

På Arlanda den 4/1. Innan vi visste att vi skulle få packa om större delen av de 5 bagagen och de 4 handbagagen. Iberia ser inte mellan fingrarna.

Öl var för mig den dryck som krävdes efter passpärsen och bagagekrångel.

Dante är tokladdad! 

Snabbmat på Barajas i Madrid.

Lite chill innan takeoff.

Grabbarna testar vad utrustningen går för.

Och så var det anderna.

                                                  Minuterna innan landning i Santiago.

Santiago är varmt och bjuder på kära återseenden.

På väg till Valparaíso.

Orken tog slut.

Åsnorna hälsade oss välkomna när vi körde in i Paradisets dal.

Rosa är en färg för alla.

Tänk er att ni sitter i en bil med följe till Arlanda. Tänk er att ni förberett er för den här resan i månader och att ni har packningen under kontroll (med undantag för min leopard galsögon, var är ni mina älsklingar?). Tänk er att ni öppnar handväskan och bläddrar igenom passen. Tänk er att på ett pass står det "válido hasta el 3 de mayo del 2007. Tänk er paniken!

I flyttkaoset vet jag att jag höll upp min bättre hälfts pass och diskuterade hur ung min amor såg ut på den tiden. Omedvetet ville jag kanske ha med min unge man för det gitiga passet lämnades i en av de  78 flyttkartonger som magasinerats.

Turligt nog är min man även svensk så här på äldre dar vilket innebär att han också har möjlighet att få ett provosoriskt pass.

Pass, pengar, piljetter. Hur kunde jag missa?

Sista dagen.

Sista dagen brygger jag extra starkt kaffe. Tänker att det det blir mycket neccafé till en början.

Sista dagen går jag till frisören. Tänker att jag borde se ut som den äkta blondin jag nästan är.

Sista dagen gosar jag extra mycket med min hund. Tänker att det dröjer innan jag kan trycka in ansiktet i hans päls.

Sista dagen tittar jag lite extra noga på mina omgivningar. Tänker att de kan ha förändrats tills vi återvänder.

Sista dagen kramar jag extra hårt om de jag älskar. Tänker att det är svårt att kramas på avstånd.

Omöjlig att vara utan.

Ordningen är återställd. Föräldrarna är på plats i G-bo och hunden ligger utmattad på stengolvet. Finaste Floyd. Som jag kommer att sakna dig min älskade vovve.

'

Floyd ca 6 veckor vid hans hem på Sångfågelns kennel

                                      Floyd är ca 12 veckor och inviger gräsmattan i sitt nya hem.

Dante och Floyd är ute på bus.

Jag tycker att bilden får tala för sig men tänker ändå hävda att vi valde rätt valp.

                                   
                                      Hösten kom och det blev betydligt tyngre att lyfta älsklingen.

          

Första snön var succé!          

     

          

               Nu är han omöjlig att bära, omöjlig att slita blicken från.

Ett gott nytt år.

Gott nytt år kära vänner!