Rosa är en färg för alla.

Tänk er att ni sitter i en bil med följe till Arlanda. Tänk er att ni förberett er för den här resan i månader och att ni har packningen under kontroll (med undantag för min leopard galsögon, var är ni mina älsklingar?). Tänk er att ni öppnar handväskan och bläddrar igenom passen. Tänk er att på ett pass står det "válido hasta el 3 de mayo del 2007. Tänk er paniken!

I flyttkaoset vet jag att jag höll upp min bättre hälfts pass och diskuterade hur ung min amor såg ut på den tiden. Omedvetet ville jag kanske ha med min unge man för det gitiga passet lämnades i en av de  78 flyttkartonger som magasinerats.

Turligt nog är min man även svensk så här på äldre dar vilket innebär att han också har möjlighet att få ett provosoriskt pass.

Pass, pengar, piljetter. Hur kunde jag missa?