Reflektion.

Igår diskuterades kvinnan under en lektion i kultur och kommunikation. Vi kom inte helt otippat in på kvinnans rätt till att välja över sitt öde och abortfrågan som är en het potatis här i Chile. I ett klassrum med bara amerikaner, en danska och en tyska så tystnade samtliga amerikaner som i övrigt är skickliga debattörer och ivriga med att yttrycka sina åsikter. Man har liksom stereotyp bilden av amerikanen som den som vräker ur sitt emotionella bagage utan vidare men kanske är det så att just abortfrågan är extremt tabu i Amerikat. Jag vet inte...I sverige debatterade vi tunga ämnen som abort, dödsstraff och andra kontroverser i högstadieålder så för mig är det ingen big deal att ventilera åsikter och respektera varandras åsikter. Är det månne just kulturellt betingat? Man talar om lyckliga teman men mindre om olyckliga? I Amerikat alltså.

Det är väl just lite av problemet i Chile också. Att man inte ens vill diskutera det faktum att kvinnor riskerar att dömas till fängelse i tre år efter en illegal utförd abort. Man kan tycka att kvinnan straffats nog. Man kan tycka men tydligen inte säga.

It´s all about the details.

Valpo smyckas efter devisen more is more. Och visst funkar det.

"När vi drömmer ensamma är det bara en dröm, när vi drömmer med andra är det början på verkligheten." Typ.

It´s a Zucchini.

Frukt och grönsaksmarknaden på onsdagar brukar innebära svårigheter att ta sig hem. Så även denna gång. Jag såg knappt ut från collectivon för alla kassar och särskilt trevligt var det nog inte för mina medpassagerare. Men what to do, a girl´s gotta eat. Och när du får 6 monster till squash för 14 kr så känns det nästan dumt att motstå.

För köttfärsfyllda squash gratinerade i ugn kan ju vara något utav det godaste som finns. Grabbarna åt bara fyllningen då de hävdar att squash är konstigt. Det de inte visste var att fyllningen i huvudsak bestod av just innanmätet av squashen. 1-0 till mig. Inte så konstigt after all.

Färgglada gatan.

Valpo om hösten/vintern må vara regnigt och grått stundtals men staden sprakar av färg ändå.

Konsten och kreativiteten hittar överallt. En tråkig lykstolpe blir pyntad med allehanda ting som kapsyler eller snäckor.

                                                                  Färgglada gatan.

Uppe på kullen skymtar en hiss som jag inte vet om den är i bruk men jag tror det. Tvättlinesystemen är fräna med gamla kablar som man drar i för att skjutsa ut och in tvätt.(se röda huset) Tvätt som förövrigt aldrig torkar här med tanke på luftfuktigheten. Jag tvättade grabbarnas uniformer i fredags och inte fanken var de torra i morse (måndag). De fick gå civilklädda.

And sunday always comes too late.

Man får ta tillvara på helgen nu när Moe jobbar så dant. Med heltid och restid på dryga timmen blir det långa dagar. Idag har vi söndagsspatserat på vad jag tror är Cerro Bellavista. Vackra målningar som pryder väggarna blir en härlig kontrast till den hundbajs som täcker trottoarerna. Ett tag blev stanken outhärdlig för Otis som har en känslig nos. Så outhärdlig att lunchen kom upp.

Vacker litet torg med mosaikhjärtan i olika storlekar och färger.

                          De fallna löven vittnar om hösten som kommit till paradisdalen.

Vi spanade in Valpos gamla fängelse som inte fungerat som fängelse sedan 1999 utom som nu används som kulturcenter som ordnar teatrar och andra spektakel. Gräsplanerna fick tummen upp av grabbarna som saknar ofarliga ytor att springa på. De blev rena turistattraktionen när de tumlade runt som två vildingar i gräset.

Det regnar ute och det är rått och fuktigt. Marre bakar sopapilla med kidsen och jag värmer fossingarna framför "brasan". Det är sådär lungt och mysigt som det bara kan vara på söndagar. Det borde nästan heta söndagsmys kan jag tycka. Fredagen blir liksom så hysteriskt mysig så att det nästan inte blir mysigt. På söndagen sänker man sina ambitioner och myser på riktigt. 

Sådan mor sådant rynk.

Grabbar på förskola och snart ska jag bege mig ner för poesi. Jag hade tänkt att den kursen skulle vara den som jag liksom gled igenom men oh no. Den kursen är den jag får slita llra mest med. Extra jobbigt blir det när man ska skriva uppsatssvar på två A4  per fråga och inte förstår frågorna. Klurigt...

Roligare är det att spendera en eftermiddag med ett sånt här litet troll. Charmtroll är vad han är den här lilla herrn. Såg att vi visst är lite lika ändå. Om inte annat så rynkar vi näsan på samma sätt när vi ler.

Pablo de Rokha var det visst jag skulle läsa. Hamnade på ett sidospår. Passerar veckorna förresten lika fort hos er? För här det extremt vad fort tiden går.

Det är ett spel och vi är pjäserna.

Jag är vansinnigt dålig på fotboll. Alltid varit kommer alltid att vara. Fötterna samarbetar inte och bollen sparkas aldrig åt det håll som det var tänkt. Men så gick jag ju bara på den där enda fotbollsträningen som 6-åring. Vände hemma och stack till gymnastiksalen. Vem vill sparka på en boll när man kan volta?

De här grabbarna gillar båda. Fast Dante kör mer nån Kung Fu variant med mycket kroppskontakt och fighting. En och annan spark på bollen blir det väl då och då. Otis kör mer handboll än fotboll men han gillar det. Utom när han får bollen på näsan.

Så här ser förresten flertalet gräsmattor ut i denna region. Vem fasen vattnar gräset när man jobbar 12 timmar mån-lör men knappt får ihop till brödfödan. Här syns det vem som har pengar och råd att vattna sin gräsmatta. Här kan man ta på klasskillnaderna. Men det ser ju fint ut på pappret med den relativt låga arbetslösheten och den blomstrande ekonomin. För det är ju klart, hellre anställa många för skitlöner än få för mer. Eller så kanske man skulle ta och ändra på systemet och fördela pengarna som faktiskt finns i det här landet lite mer vettigt över landets invånare. I Chile finns det fem personer som äger typ allt. Deras tillgångar är högre än de fem miljoner människor som lever på minimlöner eller under existensminimum. Säger en hel del eller hur? Behöver jag nämna att herr President är inräknad i topp fem.