onsdag 2 maj 2012

Det är ett spel och vi är pjäserna.


Jag är vansinnigt dålig på fotboll. Alltid varit kommer alltid att vara. Fötterna samarbetar inte och bollen sparkas aldrig åt det håll som det var tänkt. Men så gick jag ju bara på den där enda fotbollsträningen som 6-åring. Vände hemma och stack till gymnastiksalen. Vem vill sparka på en boll när man kan volta?


De här grabbarna gillar båda. Fast Dante kör mer nån Kung Fu variant med mycket kroppskontakt och fighting. En och annan spark på bollen blir det väl då och då. Otis kör mer handboll än fotboll men han gillar det. Utom när han får bollen på näsan.


Så här ser förresten flertalet gräsmattor ut i denna region. Vem fasen vattnar gräset när man jobbar 12 timmar mån-lör men knappt får ihop till brödfödan. Här syns det vem som har pengar och råd att vattna sin gräsmatta. Här kan man ta på klasskillnaderna. Men det ser ju fint ut på pappret med den relativt låga arbetslösheten och den blomstrande ekonomin. För det är ju klart, hellre anställa många för skitlöner än få för mer. Eller så kanske man skulle ta och ändra på systemet och fördela pengarna som faktiskt finns i det här landet lite mer vettigt över landets invånare. I Chile finns det fem personer som äger typ allt. Deras tillgångar är högre än de fem miljoner människor som lever på minimlöner eller under existensminimum. Säger en hel del eller hur? Behöver jag nämna att herr President är inräknad i topp fem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar