Det är något magiskt när man flyger över Anderna under morgontimmarna. Nästan heligt. Men så blir ju jag alltid lite religiös, eller mycket religiös när jag flyger.
Santiago är som vackrast från håll eller från höjder när man ser hur Anderna omsluter staden. Mäktigt är vad det är.
Skrev ut biljetterna idag och inser att det är 8 veckor tills vi reser. Jag längtar. Har alltid romantiserat flygplatser. Människor, möten, flykt, flytt, kärlek, sorg. Alltihop samlat i en bubbla där tiden liksom står still. En plats av förväntan. En plats mittemellan.
Å Santiago! Vad jag saknar!
SvaraRaderaHar tyvärr inte utforskat Santiago så pass mycket som jag skulle vilja. Det ska det bli ändring på nu!
SvaraRaderaVar det där du läste politik och mänskliga rättigheter?
SvaraRaderaJag håller med. Jag romantiserar flygplatser men aldrig själva flygningen.
SvaraRaderaNej, men exakt! Under själva flygningen ber jag till högre makter.
SvaraRaderaUtsikten över Anderna från ett flygplan är nog det vackraste jag någonsin sett... Avundas dig som ska få se det snart!
SvaraRadera