Movilización estudiantil

I den perfekta världen skulle studier vara en rättighet, inte ett privilegium. I Sverige har alla samma rätt att studera och CSN finns för alla. I Chile är verkligheten en annan. Med kostnader på ca 10000 svenska kronor per termin blir drömmen om att studera för vissa just bara en dröm. Verkligheten med minimilöner på ca 2000 kr kommer ikapp. Det är en verklighet där CSN inte finns på samma sätt som i Sverige. Och finns det så räcker inte utbetalningarna för att klara uppehället. I den verkligheten blir människor desperata och slåss för sin utbildning. Tårgas, vattenkanoner, och våld föds från förhoppningen om ett studieklimat som inte ska vara visntdrivande. Chiles president Sebastian Piñera har svarat med att kalla utbildning för konsumtionsvara och sagt att vinst inom utbildningssektorn är kompensation för hårt arbete. 

På kvällen, när solen gått ner tar flera chilenare fram kastrullerna och fyller kvällen med sina protester, en påminnelse om proteströrelsen som ägde rum under militärdiktaturens nätter (1973–90), då general Augusto Pinochet styrde med järnhand. 

Camila Vallejo, som är ordförande i studentorganisationen Fech menar att små förändringar inte är något som studenterna kommer att nöja sig med, de vill åt en total reform av utbildningsväsendet.


Jag börjar tro att hon har rätt, de kommer inte att ge upp. Nu är manifestationerna inne i sin sjunde månad. Vi förbereder oss och söker heldistanskurser på nätet. För vi kan ju det, i de privilegierades land.