De här killarna alltså. Som äger ens hjärta helt och hållet. Dante som är så säker på sig själv. Så trygg i sig själv och sin person. Otis som alltid befinner sig två steg ifrån sin storebror. När han slår upp sina stora blå är hans första ord: Var är Dante?
Det gamla uttrycket syskonkärlek är den finaste kärleken känns ganska mycket som huvudet på spiken.
Dante vallar in sin lillebror som en Kelpie som vallar sina får. På förskolan, när Otis behöver gå på toaletten går han till Dante som för hans önskan vidare på spanska.
Det är kärlek.
Vad fina de är!
SvaraRaderafint!
SvaraRadera