Vi har ju varit med om ett par skalv under vår tid här i Chile men i natt var skalvet annorlunda. Strax efter ett på natten så flög jag bokstavligen upp ur sängen. Sänggaveln dunkade mot väggen och jag hörde hur föremål på hyllan ramlade. Vi tog ett varsitt barn och började öppna dörrar just in case. Kikade ut på gården och ser då hur hela grannskapet står och huttrar i en grupp utanför. Grymt imponerad av hur snabbt de tog sig ut och jag tänker att vi förmodligen måste träna på vår emergency exit. Men frågan är om ska man verkligen ta sig ut mitt i tumultet? Är det inte då man ska stå i en tom korridor, befinna sig under ett bord eller stå i en dörröppning. Är det paniken som får folk att vilja rusa ut? Dante är i vanlig ordning en cool kille och han sov sig igenom det hela.
Vilken spejsad känsla det är. Jag som får adrenalin och svettiga handflator av turbulens på flygplan blir precis speedad av en sån här händelse och nu var ju det här jordskalvet ändå relativt milt med sina 6.5 på richterskalan (om man jämför med andra "riktiga" jordbävningar).
Otis tittade på mig när vi lade oss igen och frågade om de slutat upp med att kasta bomber nu? Och det hade de ju, bortsett från två efterskalv.
Usch vad otäckt! Kram på er, i Köping finns inga jordbävningar. Bara så ni vet;)
SvaraRaderaJa, usch! Jag tänkte på er när jag hörde på radion imorse.
SvaraRaderaDet kan aldrig skada att få ett expertutlåtande på hur ni skall agera när de där *na kommer.
Min kollega frågade mig häromdagen om vi haft brandövning hemma med barnen, vilket vi inte haft - så det står på våran agenda.
Kram på er! "Skaka rumpa" som Sean Banan säger!