Första maj.

Första maj och staden står still. Än så länge men klockan är trots allt bara 09.09. Om ett par timmar ska det visst vara ett jädra hallabalo. Chilenarna är fenomenala demonstranter. När vi skickar runt listor för namnunderskrifter marscherar de i massor. Idag blir det förmodligen lite mer folk än hemma på hökartorget under första maj.

Svärmor menar att det är för farligt att gå ut med barnen idag men ibland kör hon så hårt med skrämselpropaganda så man har svårt att tro hennes ord. Lite oldschool sådär med vargar som kommer på kvällen och liknande. Vi får väl se hur vi gör. Om vi åker ner en sväng och står på behörigt avstånd. Känns som att man vill se det. Tänker på mamma som jämt brukade ta med mig ut för att se på första majtågen som marscherade genom vår lilla stad på den tiden.

Fantastiskt ändå att folk går ihop en dag som denna. Står upp för varandra och visar stöd och sympati. Tycker mig se för lite av sånt idag. Man ser saker med nya ögon här. I ett land med extremt stora klasskillnader som under högerstyre växer sig allt större kan jag förstå människor vilja att demonstrera på riktigt. Tar jag en promenad runt hörnet så hänger husen från branterna. Vissa hus har inte ens någon elektricitet. Många arbetare når inte ens upp till minilönen på ca 1800 svenska kronor. Unga mödrar som bär på bebisar. Allt för unga för att bära på bebisar. Flickor som aldrig kommer att sätta sin fot på ett universitet. De har inte den rätten. Det kommer inte att vända för dem.  Deras eventuella minilön räcker inte ens för att täcka kostnaden för blöjor och mjölk. Går man förbi kongressen ser man senatornerna stiga in i sina vrålåk. Senatorerna som nyligen förhandlat upp sina löner med 2 miljoner pesos (ca 25000 kr). De tjänar liknande summor som senatorerna i USA, ca 200 000 kr. Men minimilönen i USA går upp betydligt högre än till 1800 svenska kr i månaden med sina 7.25 dollar i timmen. De chilenska senatorerna har nyligen klubbat igenom att inte ens en diskussion om abort får äga rum under detta år, eller om det var under de kommande två åren. Och då pratar vi om aborto teurapéutico. Alltså en abort som sker på medicinska grunder. Finns det en risk för moderns liv? Kommer barnet födas livsodugligt?

Aborto sí, aborto no. Eso lo decido yo. Planscher som prytt Valparaísos gator under den senaste månaden.

 Dessa frågor får alltså inte ens diskuteras i kongressen. Inte ens diskuteras!

Så de illegala aborterna forsätter att äga rum. Med konsekvenser som bla ofrivillig barnlöshet i framtiden eller andra medicinska problem väljer den 15 åriga flickan kanske ändå att behålla sitt barn. Om hon ens har ett val.

Men varför ska dessa frågor diskuteras när det finns viktigare saker att besluta om? Som exempelvis en höjning av senatorernas löner.