Undrens tid är inte förbi. Min man blev svensk idag efter 22 år i Sverige. Han skyndar långsamt. Han är ju trots allt chilenare...eller var.
Känns skönt att inte behöva fundera på om han ska göra militärtjänst när vi är där. Fast det är väl tveksamt om de skulle vara intresserade av en 34 - åring. Följa med tillbaka till Sverige får han förstås också. Och Csn också för den delen. Riktigt bra det här att vara svensk.
Verkar svårare för mig att få någon sorts uppehållstillstånd i Chile. Enligt konsulatet skulle det dröja ca 7 månader att få alla papper klara för mig och barnen. Mhm, det där med byråkrati i Sydamerika verkar vara ett kapitel för sig.
Men i kväll, i kväll ska vi fira! Jag och min svenska man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar