Vi har inte fattat tjusningen med Thailand än. Kanske gör vi det en dag. Kanske inte. Jag fattar hur alldeles magiskt vackert det förstås är. Jag är ju inte blind, men den där genuina charmen? Finns den kvar där bakom myllret av invaderande semesterfirare? För ett par år sedan var vi i Grekland som jag älskar...älskat? Den grekiska kulturen försvann någonstans bland karaokebarerna med ivriga Elvis imiterare och samtliga restaurangers luncherbjudanden som lyfte fram rätter som: "traditional english breakfast" och "fish and chips". Missförstå mig rätt, jag älskar engelsk mat! Jag älskar all mat. Framförallt älskar jag att äta inhemsk mat på platsen jag befinner mig på. Jag letade med ljus och lykta efter lamm, feta eller åtminstone en stackars oliv. Hittade slutligen en vakumförpackad bit feta och några oliver på en av öns matvaruaffärer. Vi valde fel ö.
Idag besökte vi Ikea. Nya megastora IKEA! Jag kan konstatera att bakom myllret att shoppingsugna söndagsfirare försvann den där genuina charmen. Jag kände mig yr, stressad och smått panikslagen när Otis testade varenda säng i hela varuhuset och gömde sig i vitrinskåpen. Loord have mercy on my poor soul. Men nu sitter jag i soffan med ett glas vin och känner hur livslusten börjar återvända.
Konstigt osammanhängande inlägg. Kanske är det vinet? Kanske är det Ikea?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar