Läser Gabriela Mistral och känner mig djup. Vid gud så tungt det är med poesi. Professorn ser ut som en latinamerikansk Wresvik. Precis som det ska vara med andra ord. Man får verkligen koncentrera sig på hans lektioner för han talar snabbt och lite sluddrigt. Han talar ur skägget. Bokstavligen.
Grabbarna gick hand i hand till förskolan och nu sitter jag här med två ägg i magen, kaffet bredvid mig, nyheterna i bakgrunden och en dator i knät. En stunds lugn innan morgonlektionen drar i gång.
Njutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar