Fachineras av hur bussarna eller micros som de heter här samspelar i någon sorts harmoni tillsammans. De glider tätt emot varandra på hårt trafikerade vägar utan att någonsin vidröras. Signalhornen ljuder och man rättar in sig i ledet eller så hamnar man utanför.
Jag försöker verkligen slappna av när la micro flyger fram i kurvorna längs de slingriga smala vägarna högt ovan havet. Ibland tror jag att husen som kämpar sig fast i ravinerna längs vägarna ska falla då microns vinddrag dröjer sig kvar.
Några bälten finns inte på dessa bussar och småbarn och bebisar skumpar i sina föräldrars knän. Jag försöker verkligen slappna av...och jag försöker, i den utsträckning det är möjligt ta en collectivo (en typ av taxi som plockar upp fler passagerare) som har fungerande bälten.
Ja fy, det låter som bussar i de flesta varma länder, utan bälten och kör på de läskigaste, smalaste och slingrigaste vägarna... Jag skulle helt klart göra som dig, försöka ta det säkrare alternativet!
SvaraRaderaHej mina älskade och redan saknade vänner.
SvaraRaderaJag hoppas ni installerat er bra och att allt känns bra.
Känns overkligt att ni inte är kvar. Barnen ville åka till er igår och när jag berättade att ni ju flyttat till Chile, utbrast Maya att: Då flyttar vi också, mamma!!
Ooooh saknar er massor *fäller en liten tår*
Krama om grabbarna så hörs vi över nätet
//camillo ;)
Ja, visst är det så Ingela. Man får inte vara dum.
SvaraRaderaFina Camilla, vi saknar er också! Majagos...♥ Krama om dina underbara ungar! Många kramar!