Midnatt i Paris.

På tal om film så kan jag rekommendera Midnight in Paris som lämnade mig alldeles Paristörstande. Woody Allen fastnade jag för som trettonåring när jag och mamma såg "Everyone says I love you" på en charmig gammal biograf i Västerås på tiden innan SF slog upp sina jättechabrak.

Owen är underbar i vanlig ordning och Rachel McAdams är ju ett av mina kvinnliga frikort. Skitsnygg är vad hon är! Fast hennes rollkaraktär i den här filmen är riktigt påfrestande.

Mmm. Paris kan man se igen. Och igen. Och igen.